Nu i hamnrötans ritualer:
Som "ingenjörens" ansvar har jag åtagit mig att förbättra Lira under denna Vila/hamnröta period.
Ingen -jör kanske är talande men jag gör så gott jag kan.
Började med växel mekanismen. en kändes allt annat än tillförlitlig. Nu när vi backa in till kaj med denna kortkölade båt måste farten vara minst 3 knop om det blåser lite. Då måste vi kunna lita på både motor och växel reglage. Vad gäller reglaget har det inte varit fallet på ett bra tag. Tänka sig att backa med hög fart mot brygga och sedan, för sent naturligtvis, inse att det inte går att bromsa, skitkul, eller hur. Så byta grejorna var av hög prio. Volvo Penta har i mina ögon inte särskilt ofta levererat efter förväntningar, men denna gång, här i Torrevieja, har fördomarna kommit på skam.
Oscar som driver denna auktoriserade verkstad har överträffar förväntningarna, http://www.marine-engines-spain.com
Denna verkstad och dess personal kan varmt rekommenderas. Fick tillgång till alla deras verktyg utan "prut", de kallade mina aktiviteter för "hobby acivities"och lät mig hållas. Föreslog att betala en mantimme för besväret när jag var färdig. Detta accepterades med ett leende.
Nästa förbättring har varit att förbättra laddning av förbrukningsbatterier. Har sedan länge konstaterat att kabelarea varit ett skämt, men inte funnit tid och grejor att ändra detta. Genom att sätta in en 25mm2 kabel istället för original 4 mm2 har ökat spänningen till förbrukarbatterierna med minst 0,5 volt till 14,2 V, paradiset är nära.............
Ett av de viktigaste jobben har varit att byta lager på Whitlock/Levmar axel till ratten. Där var åter igen Oscar till stor hjälp. Det har visat sig att det yttre lagret har utsatts för "havets miljö", dvs har rostat ihop.

En "gubbe" som jag blir oerhört frustrerad över att produkter för marint bruk inte är designade för ändamålet. Lewmar/Withlock är ett bra exempel på detta tycker jag. Skulle kunna utveckla detta till "spaltmeter", men ni förstår nog ändå vad som är problemet.
Återigen var Oscar till stor hjälp.

När jag väl skulle testa mina "smarta" förbättringar startade inte motorn, stor frustration, mycket vin, konsulterade Yanmars el-schema mitt i natten. LUMA, det visar sig att jag tagit bort + från instrument panelen. Nästa dag, nya kopplingar och total lycka, det fungerade som tänkt, NIRVANA, nästan i alla fall för  hamnrötans ingenjör!

Oligurk?

Att förbereda sin båt inför icke seglingssäsong brukar vara förknippat med kalla händer, regn, ibland snö, mycket kläder, ja helt enkelt ganska otrivsamt.

Att göra samma sak i nästan 30 graders värme, det vill jag lova är helt annorlunda! I badkläder!
Tvätta segel är en ren fröjd - att få vatten på sig svalkar ju ganska så skönt! Nu är både focken och storen rena och sköljda, inpackade i sina fodral. Tyvärr väntar masten på mig, det blåser lite för mycket fram på dan, för att jag ska vilja hänga däruppe. Eftersom vi inte har några elvinchar, och jag väger minst av oss två, är mastjobbet mitt. Kontroll av allt, avtvättning och inoljning med parafinolja ska det bli. Någon dag.
Idag har dessutom jollen fått sitt, tvättad, vaxad och snart i en liten korv till fodral, den också.
Vi orkar ett antal timmar, sen blir det cykelturer, bad, allmänt slappande.

Dagens sallad står ofta på lunchmenyn, och vi tycker mycket om Spaniens oliver, speciellt de stora gröna av märket Gordal. Häromveckan fiskade jag upp en burk ur förrådet, som såg ut att innehålla både gurkor och stora oliver. Visst gjorde den det, men vi döpte snabbt om dem till oligurker, förmodligen tänkta för den ryska marknaden...

 

En alldeles typisk oligurk, eller vad tror ni? Alla oliver hade en liten söt gurka istoppad i sig.

Ikväll väntar en middag på stan. Igår när vi cyklade runt, hittade vi en liten fisk och skaldjursrestaurang mitt på en liten gata, som såg väldigt trevlig ut. Tyvärr var vi mätta, men vi tar en idag istället!

Åter på fastlandet!

I förrgår hade vi en helt ljuvlig segling tillbaka mot spanska fastlandet. Lagom av allt, dvs sol, medvind, fiskelycka - stor skillnad mot när vi gick den motsatta vägen för snart två veckor sedan.
Vi startade tidigt, låg fint för ankar mellan en väldigt stor motorbåt, och en stor, tremastad segelbåt utanför Formentera.
På vägen fastnade två alldeles lagom stora tonfiskar på vår makrilldörj, det är tur att fiskar inte har några problem med språket. Vi ankrade utanför Calpe, alldeles nedanför den stora, höga kalkstensklippan (ca 350 meter hög). Efter ett skönt bad, blev det grillad tonfisk och ett lokalt vin, Marina Alta, som smakade förträffligt till.
Morgonen efter gick vi in i marinan, och vardagsbestyren tog vid, dvs både tvättdag och storhandling på samma dag. När vi så småningom lyckats med denna utmaning blev det krogbesök, Calpe är en stor fiskehamn, och väldigt många restauranger har goda fiskrätter på menyn.
Dag två gick mera i promenadernas tecken. Först sprang jag min lilla morgonrunda, det är fantastiskt med alla dessa vackra strandpromenader, finns överallt!

 Detta är vårt senaste lilla hatobjekt, en illasinnad manet, som bränns jättemycket! Sägs komma från fartyg, långväga ifrån, som sköljt ur sina tankar, och på så sätt fått denna varelse att etablera sig här. Kommer i stora stim, försvinner lika snabbt!

 Formentera har underbara stränder, där trivdes vi gott!

 Morgonhimmel när vi seglar iväg mot fastlandet.

 Ungefär här börjar vi inse att sandaler inte är de bästa skorna vid bergsklättring...

 

 Många varningsskyltar på vägen upp - bl annat tydliga anvisningar om att inte ha flip-flop på sig!

 Thomas kravlar sig ur tunneln, det ser inte så brant ut, men det räcker till, dessutom är det väldigt halt av all kalksten. Det var förbjudet att gå upp när berget är blött, dvs efter regn.

 Fin utsikt från ca 200 meter upp, ner mot Calpehamnen, och stränderna på båda sidorna.

 

Efter detta gick vi på ytterligare en strandpromenad) fast åt andra hållet, in till gamla Calpe stad. Många små gränder, nödvändiga stopp med tapas o cerveza på hemvägen. När vi hämtat oss från detta, lurade jag med Thomas upp på klippan, inte ända upp - den var lite läskig, hal kalksten och väldigt brant på slutet, men vi gick så långt vi vågade, igenom en mörk tunnel och lite till. När det blev dags att krypa istället för att gå, vände vi... sandaler är inga bergsklättrarskor, det är alldeles klart!

Balearerna!

Nu har vi seglat över lite mera öppet vatten, till Formantera och Ibiza, vi lär inte hinna så mycket mera i år, innan det är dags att återvända till Torrevieja och vinterplatsen.
Efter en ganska vidrig, skumpig och guppig nattlig färd, med total omöjlighet att sova - jag försökte på hur många ställen som helst! kom vi till slut fram till Formantera. Vi försökte via vhf få kontakt med hamnen, eftersom det fortfarande var mycket vind (och vi var VÄLDIGT trötta), framför allt för att få reda på priset för en övernattning. Det gick inte så bra, de ville inte tala om det, så istället köpte vi en bojplats i en bra vik. Tur var väl det, för när vi sen var inne med hjälp av jollen, kollade jag priset - det visade sig landa på ca 800:-! Och då är Formantera inte känt för att vara dyrast, precis.
Det de däremot är kända för, och som stod som lite lustig information i vår pilotbok, var att väldigt många är nudister. Man skulle inte bli förvånad om seglare, windsurfare, och andra var helt nakna.
Så det blev vi givetvis inte heller.... men det ser lite komiskt ut när naken man står på fördäck, och en marinero ska hjälpa till med tampen, svårt att inte trassla in sig där...
Efter Formantera gick vi vidare till Ibiza stad, och en utmärkt ankarvik, förstås! Själva gamla staden är charmig, rörig, mycket fest och många unga människor. Och stora båtar! Här låg Förenade Arabemiraten, och många andra, ihop med andra gansters... Lira hade med lätthet kunnat stå på de flesta fördäck!
Ibiza har tre städer, tillika tre hamnar, och många charmiga ankarvikar, med barer och restauranger längst in, och turkos vatten däremellan. Att dyka ner och kolla ankarfästet är en baggis, ofta syns det från fördäck. Ibland, som häromdagen, såg jag till och med att kättingen hade haft nöjet att trassla sig rejält runt några stora stenar, och det var en liten övning i tålamod att trassla tillbaka den, det gick bra till slut.
Vi har gått motsols runt hela ön, och varit i alla städerna. Ofta träffar vi samma båtar, hälsar på samma människor. Det är många som uppskattar sensommaren här.

 I Ibiza stad låg stora båtar och glänste, med hjälp av massor av personal!

 Sorry, Gunnar o Lotte, er fina Stora Enso hatt har på något sätt försvunnit. Ett offer till havsgudarna, oavsiktligt sådant, är troligaste tipset. Nu har Thomas fått en ny, med hakrem. Nästa sätter jag fast med silvertejp!

 Det finns ett slags sjöbodar/båthus här, där halva huset ser ut att vara utgrävt ur klipporna, sedan byggt i trä. Det är långt från västkustens miljonsjöbodar, eller hur? Men dessa används, som tanken ursprungligen är!

 Dramatisk sommarhimmel över San Antonios hamn

Såhär ser vår fina vattendunk ut, som just nu är räddningen för att klara att ligga "ute".

 

Badar gör vi ofta, och mycket, vattnet är fortfarande 25-26 grader, och häromdagen var det nästan 30 nere i ruffen. När man ligger så mycket för ankar som vi gör nu, har vi få problem. Mat och dryck är lätt att ta jollen in och handla, diesel har vi inte stor åtgång på. Däremot färskvatten - där kommer problemen! Att sötvattenduscha är nödvändigt, och det blir ett antal gånger per dag, för att undvika en nedsaltad båt. I Gibraltar, hos chandleryn, fick vi en plastdunk, uppblåsbar, som hade hängt länge i skylten och var ful och dammig (och hans sista). Den är guld värd!
Varje gång vi ska in till byn, tar vi den i ryggsäcken. Hittar sedan en vattenslang, fyller vår kära dunk och åker ut till Lira, vips har vi tjugo liter till! Detta kan vi till och med göra om och om igen, om det är enkelt, och vattnet är bra. Viss varning finns för salthaltigt vatten här, men vi har inte märkt det ännu.
Det känns lite konstigt att höra om höstkyla hemifrån, jag börjar bli alltmer medveten om att jobbdags närmar sig. I mitten av oktober återvänder vi till Torrevieja och vinterhamn, och börjar göra iordning båten för säsongen. Sen flyger jag hem 30/10.

Torrevieja (igen)!

Säsongens dyraste hamnavgift blev i Alicante, sista kvällen med Gunnar och Lotte. Dessutom fick vi alldeles på köpet en nattclub, och ett kasino, som höll igång till ca 06 på morgonen! Då var det dags för våra gäster att ta sig längs kajen till flygbussen, sen kunde vi sova några timmar.
Efter en sådan natt, är längtan efter ankring och lugn och ro stor. Vi gick ut till Tabarca, en gammal piratö, som sedan har tagits över av fiskare. Och, turister, förstås!
Efter en natt där, gick vi till Santa Pola, plockade upp lillebror och svägerska, samt sonen med flickvän. Vi återvände till Tabarca, och de var beväpnade med bl a snorklar och cyklop, eftersom vattnen runt ön är alldeles klara, med massor av fina fiskar. Vi hade en ljuvlig dag med snorkling och bad, innan Thomas fixade lift in med en rib åt dem.
Sen stannade vi kvar ytterligare två dagar, innan vi seglade tillbaka till ankringen innanför hamnpirarna i Torrevieja igen.
Där blev det cavafrukost, på klipporna vid hamnen! Sämre kan man ha det...

 Tabarcas mysiga små grander, totalt befriade från bilar!

 Hela gänget, jag, Claes, Catarina, Ellen och Gustav.

 Cavafrukosten på Torreviejas klippstrand. Klockan är strax efter 9, vi har tom ställt den på väcknig...

Claes och Catarina på hemväg, det är inte dumt med hjälm efter sådan frukost!                         

 

Nu tror vi att vi seglar ut mot Balearerna en sväng, om vinden vill oss väl! Från den 15 oktober kommer vi att ha vår hamnplats här i hamnen.                                                                              

 

Torrevieja!

Nu har vi bestämt vinterhamn, vi kommer att ligga i Torrevieja. Ett bra pris, trevlig stad, mycket liv och rörelse, fina bad, trevlig lillebror och svägerska på cykelavstånd - ja, ni hör att det väger över lätt!
Almerimar är något billigare, men vi tyckte att det var lite tomt när kvarteret runt marinan var avverkat, samt längre bussresa till flyget, så det blev bortvalt, den här gången.
Dessutom har seglingen hit upp varit fin, med mer och mer möjlighet till ankring och fina bad.
Hela vägen har Gunnar och Lotte varit med oss, och många trevliga stunder och goda middagar har vi haft. För att inte tala om sammandrabbningarna i olika spel, det har varit hårda fighter sent om kvällarna.
Det här med långsegling är roligt. I olika hamnar möts man, sen dyker samma personer upp igen, titt som tätt. Ofta visar det sig att man dessutom har gemensamma bekanta. Världen krymper, med andra ord. Alla är tillfreds och på gott humör, stress är ett diffust begrepp. Det som inte sker idag, sker imorgon!
Lite fasa för att börja arbeta, med andra ord. Det är liksom andra bullar som gäller där, som jag inte känt av på länge.

 Thomas gamla solhatt hade den goda smaken att blåsa av honom, den var både för liten och ganska smutsig... istället kom Gunnar och Lotte med en ny, fin Stora Enso hatt, som satt som ett smack! Snygg, eller hur?

 Klubb Regattas utkikspost, dit vi flydde efter en disconatt inne i finmarinan i Mazzaron. Det passar inte oss 50+, med nattklubb till 06 på morgonen, vi blir så kinkiga dagen efter, och behöver sova middag...


Såhär glada var vi innan disconatten.....

För ankar vid Herradura!

Nu har vi det riktigt gott! För ankar i en vacker vik, utan vattenscooters och liknande plågoinslag, bara stilla trampbåtar och lite dykare. Lira ligger och vaggar (inatt mera rullade hon, det var rejäl bindvävsmassage på kuppen när vi åkte fram o tillbaka i kojerna), men nu har vi ankare åt alla håll, och hindrar dyningen från att förpassa oss med sidan mot vågorna, med rullande båt som resultat!
Häromdagen såg vi en stor sköldpadda, den andra hittils! Fantastiskt att helt plötsligt se detta makliga djur, tätt inpå båtsidan.
Vi roar oss med en och annan simtur, Thomas har ofta en putsduk i handen, och är mera under båten än jag, lagar mat, idag grillade vi fisken vi fångade på färden hit igår!
Det var en helt vanlig makrill, men den hade lite annan smak än våra vanliga hemmavid.

 Ibland mitt i superkomersiell hamn, där vi hamnade mitt i köpcentrum!

 Till vår förvåning är detta en av de vanligaste ankare vi ser, det vi först trodde var en hemgjord variant. Lätt att bli fångad i dessa tentakler, vid tilläggning i hamn.

 Ibland, när jag tänker på jobbet, och framförallt på arbetskamraterna, tar jag fram min fina present från dem! Annars har den en given plats, inklämd bakom gardinstången.

 Varma, sköna seglingar är det gott om!

Lira för ankar!

Ny kontinent!

Nu är vi i Afrika! Nåja en spansk enklav, Ceuta, men trots allt en helt ny kontinent. Vi ska inte bli så långvariga här, om en dryg vecka väntar vi på att vännerna Gunnar och Lotte kommer ombord, och de har beställt flygbiljetter till Malaga, så vi får masa oss över sundet igen...
Detta sund ska innehålla valar (som vi inte har sett), och massa delfiner (som vi har sett - massor av dem mötte oss när vi seglade in i Gibraltarbukten).
Vi får chansen när vi tar oss över igen.
Här är konstigt nog lika varmt som i Gibraltar, tack Saga för lånet av soltält, vet inte vad vi gjort annars!

 

Valspaning i Gibraltar Straight

Gibraltar!

Ligger sedan några dagar i Gibraltar, i en av marinorna. Solen skiner VÄLDIGT mycket, och som tur är fick vi låna ett soltält av Saga, sittbrunnskapellet gav inte tillräcklig svalka. Luften står ibland nästan stilla mellan båtarna, och att ta sig till supermarketen och hem igen, med stora lass är ett dagsprojekt.
Igår tog vi linbanan upp till toppen på Gibraltarklippan, tillsammans med besättningarna på Saga och Ceres. Utsikten är fantastisk, och aporna fanns där de skulle, lite framfusiga och halvvilda.
Trots att detta är Storbritannien, kör bilarna på höger sida, och tiden räknas på samma sätt som i Spanien. Däremot slår det brittiska igenom på många andra sätt. Idag är det någon slags helgdag, Bank Holiday, och det mesta är stängt. Vi väntar in morgondagen, och hoppas på ett givande besök i båttillbehörsbutiken. Vår paravan, för fisket, har försvunnit i havet på något sätt, och en liten Navtex står också på önskelisten.
Efter detta väntar Medelhavet på oss! Det såg väldigt fint ut uppe från klippan igår, alldeles turkos. Nu är det nog med tidvatten och ström, seglingen blir lite mer okomplicerad.

 Apor i olika format, lite överallt

 Fin utsikt från klippan, Medelhavet till höger och Spanien till vänster

 Långt därnere ligger våra flytande hem!

 Konversation med tveksamt resultat

Klas, Öjvind och Thomas

Cadiz!

Värme! Nu går det inte att gå på däcket utan att bränna fotsulorna, och vattnet mäter ca 28-30 grader!
Då och då har vi föresatsen att vara kulturella, som senast nu i Cadiz. Alla utom Thomas, som gärna kollar nivån på batterivattnet i båten istället, i skuggan... Fullt begripligt!
Vi andra tar sats, och ger oss in i hettan! Katedralen, några andra kyrkor, saluhallar, många  trånga fina gränder - en supermercado och sen är orken slut.
Utmattade vacklar vi tillbaka till båten, och framför allt - vattenslangen på bryggan!
Ikväll har vi suttit i en ljummen gränd, haft "avskedsmiddag", Jelena och Alex flyger imorgon, delat på många tapas och sakta promenerat genom sammetsnatten.
Det har varit ungefär likadant, i Faro, i Ayamonte, ingenstans orkar vi vara utom i vattnet. Siestans betydelse är fullt förståelig. Vi seglade hit till Cadiz över natten, och fortsätter ner mot Gibraltar närmsta dagarna.
Där vill vi se aporna, kanske handla lite taxfree också.
Julia kom på i Faro, nu är alla kojer fyllda, och alla tre ungdomarna flyger hem i slutet av veckan. De gör sitt bästa att tanka på ett vinterförråd av sol och bad nu, det ska räcka länge.

 Alex och Jelena, snyggt seglarpar!

 Hela gänget i vattnet, på snöre

 Alex, Julia och jag

 Ibland blir man barn på nytt!

 Tandemhopp, mer eller mindre lyckade!

Sines!

Nu har vi kommit en bra bit ner på Portugals kust. Vi har besökt Lisabon, och gått gata upp, och gata ner, gudarna ska veta att det är backigt i denna härliga stad, som är byggd på sju kullar (minst). Där, i Alcantarahamnen, låg Saga och Ceres, vi hade en trevlig kväll tillsammans.
I Lissabon kom också Alexander och Jelena ombord, de ska vara med någon vecka framåt. Vi har legat för ankar utanför Caiscais, utanför Sesimbra, badat, och badat igen!
Härliga seglingar med gennacker dessemellan! Vi har sett flera sjöodjur, bland annat brugd, och igår såg jag en sköldpadda!
Igårkväll, i Sines, lyckades vi med att hitta samma "hålet i väggen" ställe, som Randivåg skrev om i sin flaskpost för två år sedan. En liten gubbe i ett hörn av ett rum där han grillar, hans förmodade fru som drar in oss i det lilla köket för att titta i grytorna, och deras förmodade dotter, som kan lite engelska, när inte händer och fötter räcker till för att beställa. Långbord, små, väldigt små pallar att sitta på, och vin ur en stor femlitersdunk! Vi blev mätta, och inte fattiga, och det var väldigt gott!
I morse låg dimman tät, så vi tog upp vårt ankare, och la oss i hamnen, strax intill Ceres, våra norska vänner,  som legat här några dagar.

 Vasco de Gama är född i Sines, och står och tittar ut över hamnen!

 Sjöfararmonument i infarten till Lissabon!

 Vackra trottoarer, med fin stenläggning finns överallt, här i Cascais.

 Ny besättningsmedlem, Jelena, med nyköpt solhatt!

Alexander och Jelena på fördäck, på delfinspaning som tyvärr inte gick så bra just idag.

Peniche!

Ett tydligt ålderstecken måste vara motviljan mot festivaler! Enligt min åsikt innebär det oftast stinkande korvstånd, karuseller, skrikande barn, VÄLDIGT hög musik från hemska scener, riktade mot hamnen, dessutom har de dålig musiksmak! Ofta avslutas dessa eskapader vid fyratiden på morgonen, med obegripliga  fyrverkerier med mestadels kanonskott.
Vi har genomlevt en natt, nu väntar en till!
Dessemellan har vi storhandlat, tvättat båten, oss själva och massa kläder, cyklat, vandrat i charmig stad.
Nu styr vi kosan mot Lisboa, där Alexander och Jelena ska mönstra på för en tid, ska bli kul att ha dem ombord.

Leixoes!

För att komma till en fin portvinsprovning i Porto, är det enklast att lägga båten i hamnstaden Leixoes, strax norr om flodmynningen. Dit kom vi igår, från Bayona, efter nästan 70 distans, de flesta med gennacker och en logg som ofta visade 8-9 knop! Helt underbar segling! Hela Galiciens kust har varit trevlig, många fina ankarvikar, bad och makrillfiske.
Idag har vi istället åkt buss, vilket också gick väldigt fort (det är konstigt hur begrepp om hastighet bilar och bussar har, efter en tid på sjön - alla går för fort!).
Porto var en charmerande förfallen, strålande, backig stad. Många risiga hus, och lika många fantastiska byggnader, allt huller om buller. Vi hittade en portvinsfirma, som specialiserat sig på restauranger och vinklubbar, mycket gott och också lärorikt. En hel del fastnade mellan provsmakningarna. Lillebror - här har du en fin portvinsleverantör, att införliva till "spanska deli". Det kanske inte gör så mycket om lite godsaker från Portugal smyger sig in?
Imorgon tror vi att vi fortsätter söderöver, om det finns vind nog. Annars blir vi kvar här någon dag till, köra motor är liksom inte vår grej. Jag sa häromdagen att vissa ställen har slipstvång, på Lira har vi krysstvång!
Häromdagen, när vi seglade hade jag en liten installation på däck. Det som ser ut som eventuella fiskar, alternativt skinkor på tork, är Wasa knäckebröd. En hel paket Rågi hade antagit en gummiliknande konsistens, men nu är alla krispiga och fina igen.