Muros!

För ankar i Muros, södra Galicien. Vi har genomlevt en varvsvistelse, tillbringat en natt högt ovan vatten, och jobbat så svetten lackade de två dagar vi hade på oss. Rodret är insmort och kollat, botten slät som en ..... och varje anod bytt, alternativt kollad. Med drevet var det sisådär. Konstiga beläggningar på axeln, som förmodligen förstört tätningarna, och därmed gjort det möjligt för vattnet att komma in. Nu är detta fixat, hoppas for ever! Nya anoder, zink istället för aluminum, tror vi är grejen. Men det tror vi inte riktigt på, ännu....
Efter denna hemska uppevelse (!) låg vi för ankar i två nätter, med lite häftig kryss emellan. Det har fört oss förbi Costa da Morte, dödens kust, förbi Cap Finistere, och till en liten söt stad, Muros. Där hade vi igår kväll fint sällskap av Saga, som ilade vidare imorse söderöver.
Vi stannar kvar, badar, (till och med Thomas har varit i vattnet, det är ju bara 21 grader), äter tapas, ja vi har det väldigt bra!

La Coruna

Livet kan verkligen vara ganska behagligt. Cykla runt i maklig takt, ta ett dopp när andan faller på, torka lite grann, sen sätta sig på en bar och ta något att dricka, och äta några tapas. Strosa genom den gamla delen av staden, handla lagom mycket för att orka bära det tillbaka till båten, laga en god middag. Ibland dela den med vännerna på Saga, ibland gå ut tillsammans och äta goda gambas och bläckfiskar, nedsköljda med en rioja.
Solen har varit på tillbudssidan hela tiden sedan vi kom hit, dimman försvann någonstans på vägen. Den kommer säkert igen, vi har hört talas om att den lurar utanför Portugal, men nu är nu!
Vi blir här några dagar till, ska lyfta Lira i början av nästa vecka. Det har smugit sig in vatten i drevoljan, och på något sätt ska den ut, och helst inte komma in igen. Vi får se vem som vinner den matchen!
Här finns de snyggaste lyktstolpar jag sett på länge. I långa rader, tätt utefter strandpromenaden. Alla har de dessutom en liten bild målad nedtill, olika på varje stolpe. Något för Göteborg, kanske?
Tänk en Osborn, och en Kålle, och en Ada....

Nyanser av grått!

Vi lämnade Gijon i strålande sol, och hann knappt utanför hamnpirarna innan vi kom bort oss. Rättare sagt - dimman slog till, och det rejält. Ganska snart lättade det stundtals, och det blev en varierande färd till Cudillero, nästa möjliga hamn.
Där blev vi i två dagar, fastknåpade mellan två bojar, som vi senare förstod egentligen hade samma ursprung på den osynliga botten. Förutom några hemmabåtar, låg en fransman där, och han hade lyckats hitta två bojar som inte hängde ihop. Vitsen med dessa bojar i denna lilla hamn, var att hänga mellan dem, utan möjlighet till svaj, och givetvis då inte krocka med någon annan.
Senare kom en spanjor, som bara hittade en boj, och snabbt slutade leta efter någon mera. Både vi, och framförallt fransmannen var bekymrade, för han var alltför obekymrad och alltför nära. Första dan gick det bra, vi fastnade i vårt nät av linor och låg still, men spanjoren blev till slut tvungen att göra något, dvs flytta lite på sig. Det är intressanta maktkamper som uppstår i hamnar, med små, mer eller mindre diskreta pekpinnar.
Cudillero är en liten stad/by, som slingrar sig i en ravin. Där fanns gott om barer och krogar, och flera ciderior, där vi prövade lokal cider. Den hälls från hög höjd, (så långt upp kyparen når), ner i glaset - om han lyckas träffa det, ca en deciliter åt gången. Allt för att få bort surheten ur brygden, tror vi!
Efter två dagar vaknar vi till blå himmel, och startar raskt motorn, för att ta oss vidare. Vind finns därute enligt gribfil, men ingen där vi är. Däremot återigen dimma. Alla våra tricks - gå långt ut, gå nära kusten, skiter sig rejält, trots att Thomas i vissa stunder var beredd att segla över halva Biscaya igen. Dessutom återkom flugorna....
Det enda roliga idag har varit stora mängder med små, söta krabbor, som simmar mitt ute i havet. Stundtals så många att det säkert gått att fånga med håv. Krabbsoppa, någon?
Nu är vi i alla fall i Ria de Ribadeo. Där tror vi att vi stannar tills dimman försvinner.

Biscaya!

Här har man trott att det värsta med denna stora vik är oväder, stora vågor och stormar. För vår del blev det en silkebris (nytt låneord från våra norska vänner i Ceres) och en fluginvasion! Visst, det fanns många flockar med delfiner att titta på, men ingen Valle Val som visade sig. Vi hade alldeles egna konster för oss istället, mitt ute på havet upptäcker jag att en av våra bollfendrar sliter sig, och vi försöker öva man över bord och plocka upp den, under segel.
Så småningom lyckas vi med detta konststycke, med mig hängande över relingen med båtshake i högsta hugg. Vi pustar ut en stund, för att snart upptäcka att dessa manövrar har lett till en annan åkomma, vår grova fiskelina som hängt ute har behagat slingra sig under allt under båten, dvs köl, propeller och roder, så mycket den orkat....
Med mycket list, mod och styrka övermannar vi denna lina, med ca en halvmeter av densamma som förlust.
Om vi fått någon fisk? Nej. Hoppet är det sista som överger oss i denna fråga, så vi fortsätter med en dåres envishet att hiva ut vår fina bläckfisk och starka lina varje dag!
Nu är vi i Gijon, mysig stad med vackra hus och glassiga playor.
I morgon blir det nog ankarvik! Fortsätter mot La Coruna!

I ´le de Croix

Cykeltur på liten söt ö, Croix, en bit ut i Biscaya. Ibland var det en väg, ibland liten stig. Vi hade vissa problem med att tyda kartan, och väderstrecken.
Själva hamnen, Port Tudy, är liten och trång. En stor, och en mindre färja kommer flera gånger om dagen, och vi ligger lite taskigt till för den lilla. Det är bara att hoppas på att färjekaptenen lyckas, och håller fingrarna rätt på reglagen.
Hamnkaptenen är ytterst handlingskraftig. Han har monterar en stor fender i fören på sin lilla båt, och med den puffar han handfast in båtar på de platser han tycker de ska ha.
Igår kväll fick vi en skylt på vår utsida, att hamnen var full. De som kom senare, fick ligga på bojar i yttre bassängen.
Nu är vår tvättsäck full, och här är hela sanitetsanläggningen under ombyggnad. Vi styr mot större hamn, Port Haliguen, och hoppas att det finns maskiner att stoppa lakan i där.