Porto Petro!

Nu är vi inne på andra dagen i en suverän ankarvik, vid Porto Petro. Vi är enda ankarliggaren, en hel del båtar inne i hamnen (dyrt), och en 5-6 stycken på bojar, (ganska dyrt, 30 euro).
Vi som gillar gratis mår ganska gott! Dessutom har vi en fin sandstrand helt nära, och vi ligger mitt i en hotellanlägging, vilket medför att wifi fungerar jättebra ute i viken!
Som extra bonus har jag dessutom följt min Julia, som sprungit Göteborgsvarvet för första gången idag, och jag har sett varenda loggad tid! Teknik är underbart, när det fungerar! Grattis till henne, som sprang in under två timmar!
Vår bedrift är inte lika stor. Simturer, vattnet är skönt nu, och några promenader. Resten tillbakalutade i sittbrunnen. Imorgon kanske vi seglar en liten stund, till nästa cala....
Våra vänner i Ceres har fastnat i ostvinden på fastlandet, där de viftar med flaggor, och firar 17 maj idag, norrmän som de är. Här på Mallorca är det turistens dag, den 17 maj! Det har inte medfört något speciellt, som vi märkt, det kanske var värre nere på sydkusten, runt Palma.
Vi hoppas också snart träffa Saga, som börjar bli startklar nere i Almerimar!

 Vår fina vik i Porto Petro!

Ankarsegel är en ovanlig sak här, vi får konstigt nog många frågor, men vi har väldigt stor nytta av att inte svaja i onödan, i vind och vågor!

Santa Ponca

Nu har vi legat i trygg ankarvik här, sedan tisdags. Vissa traumatiska upplevelser fanns att bearbeta.  I måndags, när vi skulle på sedvanlig husmorsrunda, dvs handla mat, upptäckte vi i mataffären att  Thomas blivit av med både plånbok, Ica-kort och kontanter! Eftersom han var i den då trygga tron på att han inte kunde bli rånad, hade han alltsammans i ryggsäcken. Den är numera ett minne blott!
Diverse krångel för alltid sådana händelser med sig, förstås! Nytt kort - skickat till var då?
Nya pengar. Ny plånbok. Ett plåster på försmädelsen i själen.  Vi har dock ett kanonförsäkringsbolag, som ersatte oss snyggt, trots att vi inte fått till någon polisanmälan. Hamnbyar har mycket, men inga polisstationer. När man åker buss dit de ska finnas, har de stängt. Till slut gav vi upp.

I vår vik finns en sällskapssjuk ensamseglare tysk. En man som legat här flera år, med sin gamla, arga hund. Han är inte lika arg, men har kroppen fylld av ganska fula tatueringar, de i ansiktet har han delvis tagit bort. När han berättar sin historia, handlar den förstås om H D motorcyklar, klubbtillhörigheter, och allt som hör därtill. Ibland tycker jag det är skönt att inte kunna tyska.
Kände mig snabbt tillbaka i ett bedömningssamtal på Järntorgsteamet! Alla har vi våra yrkesskador!
Imorgon drar vi upp ankaret, och seglar vidare!

Puerto de Andraitx!

Igår gick vi upp okristligt tidigt, för att kunna segla över till Mallorca, medan det fanns segelvind. Det gjorde det, med besked! Bottenrevad stor, och liten bit genua ute, och efter 9 timmar var vi framme.
Först hoppades vi på en gratis boj, men när den söte marineron berättade att han ville ha 30 euro för den, hamnade vi i ankarvik igen. Projektet att torka bort saltvatten, med ännu mera saltvatten tog vid, och efter några timmar gick det att gå på båten utan att det krasade under fötterna....
En lugn kväll, strax utanför ett stort hotell, med bra internet, så bra att det till och med räcker ut till båten, och en god middag i sittbrunnen. Bad, för en av oss!
Nu, dagen efter slappar vi i sittbrunnen. Vi har lagt ut ett ankare till, för att slippa rulla alltför mycket i den dyning som letar sig in, som alltid!
Tänker oss att stanna här någon dag, ta promenader, handla när affärer öppnar igen (idag är det söndag), och ha det allmänt bra!

Lira för ankar

Ibiza i april!

Nu äntligen har vår seglingssäsong börjat. På påskaftonen kom jag, Irene, till vinterplatsen i Torrevieja. Efter några dagar med vila, bubbel och rosor, bunkrade vi båten och seglade iväg. Via Calpe, över till Ibiza. Vi ligger i fin vik alldeles intill Ibiza stad, sedan i lördags. Första natten blev en ankarvaktnatt, men sen har solen lyst på oss!
Idag har vi i timmar gått runt i gamla stan, som finizierna byggde innan Kristi födelse. Halkiga marmorgator, vacker utsikt över Medelhavet från den höga klippan.
När vi var här senast, i oktober,var det för varmt för att klättra runt i trånga gränder, men nu är det som svensk sommar, som bäst. Förutom vattentemperaturen då, Thomas kinkar för fullt, eftersom det inte är över 16 grader ännu. Han  kan  nog drista sig till motorgång, för att få varmvatten till duschen, och då förstår ni som känner honom att det är högt vatten! Nöden har ingen lag.

Fin utsikt från gamla stan i Ibiza

Sådan här situation vill ingen hamna i. Denna stackare låg alldeles utanför hamnpiren i St Eualia, på östra Ibiza. Såg väldigt sorgligt ut.