Nu har det återigen gått några veckor sen senaste
blogginlägget! Ungefär lika ofta som vi ligger vid en brygga, skulle jag tro!
Det är oerhört lätt att låta veckorna gå, med många, många bad, sköna vikar,
trevliga båtar i närheten, dingetur in till tavernan om matlagarlusten tryter…
Till slut behöver i alla fall lakanen tvättas, vatten fyllas
och batterierna laddas… just nu ligger vi därför i Sivota, på Lefkas. Vi ligger
vid Stavros tavernas brygga, och mot vatten och el lovar vi att äta där ikväll.
En sjukilos tvättmaskin snurrar.
Igår lämnade vännerna Gunnar och Lotte oss, för att ta
bussen ner mot Argostoli, och senare idag flyget hem. Vi har haft många härliga
stunder ihop, på land, båt och i vatten. Tiden gick dock ovanligt snabbt denna
gången, kunde gott varit en vecka till! Vi hann inte speciellt långt, vilket
inte är så viktigt, men eftersom vi kuskat runt här nu ett tag, finns det gott
om mysiga ställen vi ville visa. Vi hann några sådana, trevliga små vikar,
cikador och bjällrande får.
Vi har varit på sköldpaddspaning, nere i en vik på Zakyntos.
Några paddor såg vi allt, men det mest spännande som hände där, var att jag
höll på att bli rammad av en hyrbåt. Jag låg och snorklade, bara någon meter
från båten, när en liten hyrbåt kommer farande alltför nära. Det inser damen
som kör, men vrider rodret åt fel håll, med påföljd att den båten går rakt in i
Lira, just där jag var. Kändes inte så bra att fastna där emellan, och sprattla
för att inte hamna i den båtens propeller. Till slut gick det dock bra, de kom
iväg och jag gick upp. Hade liksom tappat lusten för snorkling på ett tag…
Massa sköldpaddor såg vi dock i Argostoli, där fiskarna hade
som vana att mata dem när de kom in och la sig vid kaj. Som av en händelse
sålde de fisk till alla som kom och tittade, för detta är ett känt turistjippo.
Nu ska vi kuska runt en vecka innan nästa gäst kommer
ombord, väninnan Marje.
En fin sköldpadda på Argostoli, tyärr med blå bottenfärg uppe på skölden. Så nära går de fiskebåtarna, för att bli matade med fisk. Den här blev till och med kliad på armarna av fiskaren. Det är märkligt, och ganska svårbegripligt, att de återvänder för att lägga ägg på den plats de själva fötts. Den här väger ca 180 kilo, och är ca en meter lång.
När vi låg i Argostoli lyckades vi pricka in en stor tävling, med stora män och mycket små båtar. Det pågick i tre dagar, med massa oväsen, vattensprut och ganska kul att titta på, faktiskt! De for runt en bana, och med jämna mellanrum välte en och annan båt, som strax blev bärgad av en dinge. I finalen lyckades vinnarbåten kvadda en av rundningsmärkena, som var av frigolit! Ni kan gissa hur det såg ut efteråt!
I Poros hängde dessa läckerheter på tork, till kvällens middag. Vi åt där kvällen innan, men vet inte om vi hade beställt någon av de här, om vi sett dem innan....
Lotte, som fyller år nu på måndag! Största grattiskramen!
Nu är vi i Fiskardho, och ska ut på kvällens tavernabesök. Vi gillade den hamnen, speciellt när lågsäsongen nu har infunnit sig.
I Polisviken på Ithaka finns en grotta, som vi försökte hitta. Vi tror vi lyckades, men den var infallen, lite snören framför, skylten låg på marken...
Fin liten promenad blev det i alla fall! Polisviken är känd som den hamn Odysses kom till, när han återvände hem igen efter sin långa färd.
