Patmos!

Sakta, sakta har vi drivit söderut. Denna gången har vi verkligen utforskat både Lesbos och Chios, i princip seglat varvet runt dem. 

På Chios låg vi i Mesta-viken, på västsidan. Det blåste kraftigt i några dagar, och vi var tryggt förankrade i en gammal stenpir, tillsammans med en schweisisk ensamseglare. 

Det mest spännande som hände där, var en natt, när en katt trillade ner genom vårt myggnät.

Både vi och katten blev ganska förvånade, och kanske katten också blev rädd.... efter lite stök hade vi hivat ut den i sittbrunnen igen.

Cyklarna plockades fram, och vi tog oss upp till en gammal mastixby, den bäst bevarade på Chios. 

De är uppkallade efter sin mest lönsamma produkt på medeltiden. Det finns buskar, som avsöndrar en sorts kåda, som ingick i målarfärg, kosmetika och medicin innan de oljebaserade produkterna kom.

Idag gör man tuggummi, likör och tandkräm av kådan. Ca 300 ton skördas varje sommar. 

Själva byn var omgärdad av försvarsverk, med torn i varje hörn. Gatorna är byggda med syfte att springa vilse i, om man inte hittar, allt för att försvåra för eventuell fiende. 

Det var svårt att hitta parkerad cykel också...

Vackra stenläggningar!

Kyrkan, mitt i byn, var helt fantastisk!

När vi kom ner mot Samos kom också sommarhetten. Det var inte tal om att ha täcke längre, och vattnet steg snabbt till 24-25 grader. 

Alldeles lagom kom också Arvid och seglar med oss en vecka. Det innebär ständigt segertrimm, kappseglare som han är, men också Canastaspel sent om kvällarna, som är minst lika svettigt! 

Nu har vi legat på Patmos några dagar, badar, går promenader, pratar med andra seglare och har det bara bra. 

En del sjömansarbete sker förstås också, det finns som bekant alltid något att fixa på en båt!

Midsommar har vi firat, tillsammans med en annan svensk båt, Elina. Royne gjorde kanongod Jansson, och vi sjöng visor länge i ankarviken.

Arvid har åkt hem till jobb, och vi fortsätter söderut. 

Fina Nina kommer ombord senare i veckan!

Mandraki!

Nu har vi haft en härlig vecka med en "cabin girl", vår vän Marje. Eftersom vi har lite olika preferenser vad det gäller att ligga för ankar i fina vikar, gentemot kajer med en eller flera tavernor i närheten, blev det oftast kajerna som gällde den här veckan. Har man en veckas semester, så har man!

Vi hade tidigare kollat upp lite fina ställen, och var därför tillbaka i både Plomarion och Loutra igen. 

Båda har suveräna tavernor, speciellt i Plomarion, där vi alla förälskade oss i Peters taverna Seven Seas. 

Underbar mat, vald av honom själv, i olika kombinationer var dag, ibland både lunch och kväll. 

På dagarna gick vi långa promenader, en dag till ett Ozo-destilleri, och fick en rundvandring med efterföljande provsmakning. Ryggsäcken var inte tom på tillbakavägen...

Själva staden ligger utmed en bergssluttning, med en flod mitt i, som är uttorkad. I den parkerar invånarna sina bilar, och det går oftast bra. Men, vi fick berättat för oss att några glömde flytta dem vid senaste stora regnet. Bilarna flöt med!

I Loutra stod några personer och vinkade ivrigt, när vi närmade oss. Det var Joan och Greg, som vi kände väl sedan vinterhamnen i Finike. Härligt återseende, och återigen fina dagar tillsammans. 

Efter att Marje rest hem, seglade vi söderut. Vi. Visste att hård nordlig vind var på ingående, och nu ligger vi i fina Mandraki, och hör vinden yla runt oss. 

Här var vi för knappt ett år sedan, tillsammans med Barbara och Hendrik i Sibina. De borde också varit ute och seglat nu igen, men  drabbades av  en trist historia. Båten låg på land i Preveza, som så många andra. När de kom dit för sjösättning och för att fixa båten för säsongen, hittade de sin båt helt invaderad och förstörd av råttor. Allt var söndergnagt, från elektronik, träinredning, litteratur, dynor och textilier, allt helt förstört. En diskussion med försäkringsbolaget landade så småningom i att de ställde upp, och tog hand om renoveringen. Den kom att gå på ca en million svenska kronor, plus skatt!

Jag lusläste vårt försäkringsbrev, där står absolut inget om skadedjur. 

Ett av många tavernabesök!

Ett väldigt fint hus, som vi hittade på en långpromenad i Plomarion.

Mandraki är nog Greklands rikaste ö, där har alltid stora skeppsredare haft sin bas. Men de här små båtarna i hamnen är mest söta!

Mytelini!

Efter en dryg vecka runt Lesbos, är vi återigen i huvudstaden. Vi går snällt till ankomstkajen, och talar lika snällt  om att vi var här för drygt en vecka sedan. Efter mycket pappersmök, hittar de Lira, inskriven den 17/5. Efter ett tag förstår de att vi klarerat in då, och då är allt är klart....

Ungefär precis det jag sa, för ca en timma sedan....

De var i alla fall grymt imponerade av ordningen på alla våra papper, fostrade som vi var av turkarna, senaste året!

Anledningen till att vi är här igen, är att fina vännen Marje kommer i morgon, och att vi efter en vecka  åter kommer att vara här, för att hon ska flyga hem igen. 

Det är obegripligt svårt att förklara. Vi nöjer oss med det som är begripligt, än så länge.