Navplion!

Nu har vi seglat en dryg vecka tillsammans med vännerna Hendrik och Barbara från Borkum. 

De kom med färja till Siros, och sen fortsatte vi mot Kithnos, för att komma undan den ständiga och envisa meltemin, som blåser hårt från norr under sommarmånaderna. 

Efter några dagar där, stannade vi på Poros, där vi också träffade Ron och Francesca, från Holland.

Vi seglade tillsammans förra sommaren, på västsidan av Evia. Nu har de precis köpt ett hus strax utanför Navplion, och kommer att bosätta sig här för gott. Två hästar, som Francesca har, ska också transporteras ner. 

Barbara och Hendrik, med Poros bakom ryggen.

Vi har verkligen haft en fin vecka ihop, med mycket prat, vin, tavernabesök, goda frukostar och många bad.

Blixtlåset i kapellet till vårt storsegel har till slut gett upp, och det har varit ett lock och pock för att få ihop hela kedjan varje dag. Solen äter intensivt på allt material, men själva kapellet håller ännu. 

I Porto Helio finns en Yatch service, som kunde beställa sex meter åt oss, och dit ska vi i början av nästa vecka, för att få det jobbet gjort innan det bär söderöver igen. 

Vanligtvis seglar Barbara och Hendrik en katamaran, så det var en aning ovant med en lutande enskrovsbåt igen.

Siros!

Lite trötta på hård vind, är vi nu.

Efter senaste omgången med Meltemin har vi gått västerut, via fina Amorgos,  Paros och nu är vi på Siros.

Hit kommer våra tyska vänner Barbara och Hendrik på fredag morgon, då ska vi kravla oss runt hörnet till huvudstaden. De har haft en väldig otur, båten blev uppäten av råttor under vintern, när de var hemma och jobbade.  Nu renoveras den, men det tar tid. För att få lite segling kommer de ombord hos oss någon vecka. 

Vi ligger i en vik, Varis, med några andra båtar, bl a en dansk besättning, som chartrat en båt för ca 20.000:- för en vecka. Tyvärr klarar de inte att förflytta sig, de var väldigt sjösjuka innan de kom hit. De har vissa problem, för flyget hem går på fredag...

Skepparen kom ombord hos oss igår, för att få lite stöd i att komma iväg, och för att få sjösjukemedel, men det har inte riktigt hjälpt. Besättningen vill förmodligen inte ut och gunga igen!

.

Lira sliter i kättingen ute i bukten, vi vågar inte lämna båten båda två idag. 

Härom kvällen blev det taverna, när vinden tillfälligt vilade sig.

Kos!

När Nina var i antågande, insåg vi att det skulle bli ganska rejäl nordlig vind hela veckan. Meltemin, helt enkelt, väldigt förutsägbart varje sommar. 

Därför fick hon åka färja till Patmos, där vi lagt oss i en fin ankarvik, och med viss möda tagit dingen in till "staden" dagen innan för att bunkra. När Nina kom var vinden så pass kraftig, att jag gick de dryga tre kilometer det var in till byn, mötte Nina, och sen tog vi bussen tillbaka. 

Men, nu kunde vi segla mestadels söderöver hela veckan, i ett pärlband av fina öar i Dodekadenserna. 

På väg ner till ankarviken, därnere syns Lira.

Devisen "allting blir bättre efter ett bad/man ångrar aldrig ett bad" har gällt hela veckan. 

Dessemellan har vi förflyttat oss till nya fina öar och vikar, några gånger också på bojar som hör till någon taverna.

På en boj på Kalymnos blåste det väldigt mycket, ett ständigt slammer och snurr hela natten. När vi sen skulle ta oss loss, var det inte alls bara att lossa våra linor och segla iväg. 

Vi hadel lyckats få en av linorna under bojen, fastkilad under en ändplatta. 

Som tur var, var Nina i vattnet, och lyckades till slut dra tampar rätt, och vi kom loss. 

Lossade gjorde också en del skinn på Nina, som gått en hård närkamp med sjötulpaner och annan skit på bojen. Men, erfaren och bra gast som hon är, fick blodet rinna en stund, innan det blev tal om mer avancerade sjukvårdsinsatser. 

På en liten ö klättrade vi högst upp, för att sen få den efterlängtade ölen ni ser ovanför!

Här gäller det att hålla i hatten!

På allvar frågade en man i en båt, när Marje var med, om herr T hade två fruar. Thomas fann sig inte i tid för ett rappt svar, utan sa som det var. Då ville han absolut veta vem som inte var fru. 

Nu kallar vi oss båda bihustrur. 

Detta ledde till att en krogägare, piraten kallad, lade ett bud på den lediga. 

En annan intressant sak, är att jag ofta blir överbjuden till andra båtar, när jag håller på med städning, båttvätt och annat jox. Männen brukar säga - när du är klar finns det en båt till här borta - den meningen hör aldrig en man. 

Sista seglingen ner mot Kos. Nu ligger vi i marinan och har lite svårt att komma härifrån eftersom vinden är hård, alldeles för mycket. Flera båtar från vinterhamnen i Finike ligger här också, alla har fastnat i väntan på bättre läge att gå västerut.