Porto Rafti!

Helt plötsligt har det gått flera veckor.....

Vi har fortsatt att segla med Sibina, som senaste veckan har haft besök av Kasi och Suzie. Kasi mötte vi förra säsongen, kul att ses igen. De flög hem igår, Sibina släppte av dem i Chalkis, och vi seglade söderut.

Vi har haft en fin tur upp längs Evias ostkust, här är det inte speciellt mycket båtar, gott om plats och tomt på tavernorna. Det är en underlig känsla av lågsäsong fortfarande, trots attvi snart går in i juni månad. 

På torsdag kommer fina vännerna Lotte och Gunnar ombord, det är nära till vår vik från flygplatsen. 

De kommer att vara med oss en dryg vecka, och vi tror vi också släpper av dem i Chalkis, om allt stämmer med vädergudarna. 

Först tänker vi oss till Karystos, på södra Evia. Där träffade vi för några år sedan ett svenskt par, som hyrde ett hus över längre perioder. De hade adopterats av en gatuhund, Kanela, som var oerhört charmig. När de ibland reste hem till Sverige fick en taverna i kvarteret i uppdrag att ge Kanela torrfoder. Första gången de kom tillbaka var hunden mager och lite ynklig. Tavernaägaren berättade att det i princip inte ätits något torrfoder alls!

Oj, självklart, sa svensken, jag glömde berätta att Kanela alltid vill ha olivolja på sitt torrfoder för att äta det - det är ju en grekisk hund!

Annars händer ganska så lite. När vi låg i Poros trodde vi att herr T hade njursten. Vi hittade en läkare, som måttade ett slag i sidan (aj!) och snabbt ställde diagnos. Lite oroligt med ankarliggande och eventuellt njurstensanfall, det var jag inte så sugen på att vara med om. 

Kommer tydligt ihåg när min bror fick ett häftigt njurstensanfall, mitt i natten, när vi var ute i båten. Då låg vi i alla fall vid kaj, och fick till en ambulans. Vad gör man vid en boj, mitt i natten utanför grekisk ö?

Några dagar senare hittade vi ett sjukhus, som efter lite provtagning sa tvärtom, förmodligen någon muskel/mjukdelsåkomma. 

Herr T var ganska nöjd med att slippa 3-4 liter vatten om dagen, och strikt basisk kost, men problemet finns fortfarande kvar, om än mindre. 

Spetses!

Nu har vi till slut tagit oss runt Pelepones, igen. Svurit ett antal vaknätter, när vi varit tvungna att sitta ankarvakt, eftersom det blåst skjortan stundtals. 

Den fina lilla kyrkan i Elafonisos, där prästen höll en lååång söndgsmässa. 

Sen gick hela församlingen på tavernan, för något som kanske kan liknas vid kyrkkaffe.

Vi har stannat i Porto Kayio, Elafonisos och varit en sväng nere på Kithera, som vi inte besökt tidigare. 

Där hade Nordland inte haft så stor tur med navigeringen för ett antal år sedan. 

Kan inte precis säga att vi besökt den ön nu heller, eftersom det var en av de blåsiga nätterna, och det var inte läge att lämna båten och gå på upptäcksfärd dagen efter heller. 

Vi låg i flera dagar i Monemvasia, och där lyckades vi den här gången ta oss upp på toppen av den gamla befästningen, förra gången vi försökte var stenarna på vägen upp så hala av värmen, att vi hoppade den klättringen....

I Monemvasia hade vi ett svenskhörna i hamnen, både Pegasus med Runo och Agneta, som vi träffat i Finike, samt Catten, en Uppsalabåt, låg där. 

Vi fortsatte sen allesammans till Ieraka, som så många av de ställen vi varit på hittills är lite sömnigt nyvakna, med få båtar och få turister överhuvudtaget. 

Igår har vi haft en härlig gennakersegling upp till Spetses, ankrat i en vik. Ligger och lyssnar på bjällror från getter, och skrikande påfåglar.

Fortsatte sedan till Hydra, där Sibina lyckades knö sig in i hamnen, men inte vi. Det blev ankarviken strax intill istället.

Lyckades sen baxa in oss tidigt dagen därpå, när några båtar lämnat. 

Efter dessa vedermödor gick vi på en hike, upp till en av topparna av ön. Svettigt, vackert och fin utsikt.

Hydra har nog Greklands dyraste hus, och man har också bestämt att inga plaststolar får finnas på ön. Inte heller stora hotellkomplex, eller parabolantenner.

På de smala vindlande gatorna traskar åsnorna runt, med packning till affärer, tavernor och hotell, det har säkerligen sett likadant ut i väldigt många år. 

Methoni!

Så har då säsongens segling startat!

Vi lämnade marinan i Lefkas några dagar innan kontraktet löpte ut, sugna på att komma iväg. 

Det blev ankring i favoritviken på Meganisi, Abeliki, den första kvällen. En god dorada hamnade på grillen, och åts upp tillsammans med vännerna på Sibina, Barbara och Hendrik. 

Dagen därpå var det också dags för första doppet, redan 20 grader i den stilla viken!

Färden gick vidare mot Itaka, där vi stötte på vänner från vinterhamnen, Kess och Anne på Engla, samt Stephan på Saga. Engla var på väg till ett möte med sin motormekaniker, som de har en hel del otalt med. Stephan var på väg åt samma håll som vi. 

Vi fortsatte ner till Zakyntos, och hamnade i en bulgarisk folkdansuppvisning. 

De hade också någon form av sopstrejk på ön, stora högar av soppåsar lite varstans. 

Det var en fin nordväst vind, vi ångade på ner till Pilos, och låg för ankar i lagunen. Pilos är en fin liten stad, med speciellt en bra taverna som vi varit på innan. Barbara och Hendrik är duktiga på viner, de skötte med den äran om kvällens val. Tavernaägaren var överförtjust, vi fick med oss både vin och olivolja när vi gick hem. Dessutom gjorde han ett studiebesök i Sibina.

Någradagar senare fortsatte vi till Methoni, lite småsömnigt och innan badturisterna kommit. Betydligt kallare badvatten!

Sibina i full fart!