Samos!

Fem dygn stilla i en vik. Vi börjar tro att det snart växer saker i vår kätting. 

Vi har hittat ett helt underbart ställe, på sydvästra Samos, där till och med internet når ut i viken. 

Sibina, med Hendrik och Barbara ligger en liten bit bort, och framåt kvällen samlas vi till mat, dryck, tavernabesök, eller många roliga historier i varandras sittbrunnar. 

För några dagar sedan, när vi fortfarande var kvar på Khios, tog vi Lira till en supermarket, medan Hendrik var kvar i viken och jobbade. 

Det blev en härlig segling, speciellt för Barbara, som inte seglat enskrovsbåt på flera år. 

Den här lilla damen vaktade inloppet till vår favoritö, strax öst om Khios. 

En dag var vi på utflykt, det gäller ju att roa sig så gott man kan. På muren  runt en gammal kyrka, på en liten ö som faktiskt hade hela tre kyrkor, och ingenting annat, dukade vi upp vår lunch!

Kvällsutsikt från en favorit, piren på vår ö, öst om Khios.

Khios!

Liten idyllisk ö, strax ost om Khios, Oinousson. Underbar ankarvik med kristallklart vatten. 

Varmt, och ganska lite vind. 

Den luft som kommer, känns som om den kommer direkt från en varm hårtork.

Vi kom hit igår, tillsammans med Sibina, en 38 fots katamaran, och Henrik och Barbara. 

Vi har seglat ihop sedan vi sågs på Limnos, och haft många härliga kvällar tillsammans, antingen på någon taverna, eller i varandras båtar. 

Ofta ligger vi stilla flera dagar, det är helt enkelt för varmt för att röra så mycket på sig. 

När solen gått ner, klarar vi att äta middag!

Just nu oroas vi över den politiska krisen i Turkiet, där vi tänkt vara i vinter. 

Det känns mindre och mindre intressant att stanna där, men vi har heller inget alternativ för närvarande.

Så vi försöker ha koll på vad som händer, och får försöka komma till något slags beslut så småningom.

 

Under tiden promenerar vi omkring, letar skugga, åker jolle och ibland seglar lite grann!

Limnos!

Till slut kom vi alltså hit! 

Kanonsegling hela vägen, vi ankrade till slut i huvudstaden Mirini. 

Efter någon dag gick vi in till stadskajen, och där drabbades vi återigen av katamaransmittan....

Vi mötte Barbara och Henrik från Borkum, och hade trevligt tillsammans ett tag. 

Trevlig var också deras båt, en Lagoon 38. 

Tyvärr blev både Thomas och jag lite för förälskade i denna båt, det var nästan så att vi skämdes när vi kröp ner i Lira senare på kvällen!

Thomas har till och med börjat planera var han ska ha olika saker - det bådar illa!

Barbara och Henrik på sin fina båt!

Själva staden var också trevlig, med sitt fort på en hög klippa strax ovanför. 

Gamla murar fanns det gott om, men allt var ganska förfallet.

Vi fortsatte efter några dagar längre söderut, och låg för ankar på flera fina ställen. 

Men, så kom en ny omgång meltemin, av det kraftigare slaget. 

Därför har vi nu tagit oss in i en stor vik, där ett enormt sjöslag, Gallipoli, förlorades av engelsmännen i början av nittonhundratalet. 

Den största kyrkogården, med engelska gravar, ligger en bit öster om Mourdres, där vi nu ligger för kaj. 

Återigen en liten avsomnad by, det är vi och en segelbåt till. 

Ganska skönt, och med lite tillgång till internet kan vi försöka hitta en lucka i vädret, och ta oss ner till Lesbos om några dagar. 

Vi försöker hitta en person som kan hjälpa oss att svetsa rostfritt. Den ganska nya toatank som vi installerade innan vi lämnade Sverige, visar sig tyvärr läcka. 

Trist, och äckligt jobb!

Men, i väntan på det har vi det härligt. Grillar god mat om kvällarna, när temperaturen sjunker så pass mycket att det känns i i intressant att äta. 

Badar många, många gånger. Vattnet svalkar, i alla fall efter ett tag. 

Porto Koufo

Till slut släppte vi taget om de västra Sporaderna, efter några dagar i naturhamn. 

Innan dess blev jag väldigt förälskad i Skopelos stad, vandrade runt där en hel del, många, många smala gränder i den gamla delen, med mycket blommor. 

Grekerna är väldigt duktiga på att smycka de smala prång de har, och att vattna....

Sista kvällen hittade vi en helt magisk taverna, med ljuvlig utsikt över havet åt flera håll. 

Sen siktade vi på det mittersta av de "fingrar", som sticker ut i havet öster om Tessaloniki. 

Det finger som är längst åt ost, är helt förbjudet för allt av kvinnligt kön. Jag får komma en sjömil därifrån, inte närmre. Hela den halvön är översållad av kloster med munkar, och de har funnits där sedan mycket länge. Munkarna är från alla världsreligioner.

I Porto Koufo är det en naturlig stor lagun, med många ankarbåtar, och en lite avsomnad by. 

En suverän fiskaffär fanns det, med underbar tonfisk som hamnade på grillen. Som vanligt var vår egen krok ren och fin....

Kolla vattentemperaturen!

Givetvis är det ganska så varmt dagtid också, men det riktigt fräser när vi hoppar i!

Efter några dagar satsade vi, med hjälp av tre olika väderprognoser, på en nattsegling till Limnos. 

Det slutade snöpligt med att vi sex timmar senare var tillbaka på samma ställe! 

Då hade vi bottenrevat allt, vinden bara ökade, vågorna också - givetvis, allt från fel håll. 

När sen vår topplanterna för segling gav upp, gjorde vi det också!

På något sätt känner vi igen det här.....

Men, det var skönt att ankra i lä, och se ett magnifikt åskväder lite på avstånd, hade vi envisats och fortsatt, hade det inte varit så kul!

Nu har vi lagat lanternan, mastklättrar och fixat med hjälp av lödning. Dessutom vaxat massor...

Imorgon tror vi att vi seglar till Limnos!

Skopelos!

En yrkeskår vi alldeles särskilt uppskattar här i Grekland är tandläkare. Idag var det Thomas tur. 

När vi promenerade omkring i Skopelos stad, såg vi en klinik, och ringde på. En tand hade krånglat en tid. 

Jodå, välkommen ikväll 19.30. Inget fredagsmys för honom inte! 

Efter undersökningen visade det sig att tanden hade en stor spricka, som kan gå att limma ihop, annars återstår rotfyllning. 

Imorgon lördag kan limningen ske, om han inte ska ut och fiska! 

Inga pengar för dagens besök, heller. Modernt och framförallt, engelsktalande!

Skopelos stad, lugn och vacker. 

Senaste veckorna har vi haft både Alex och Nina ombord, hela tiden snurrat runt Sporaderna. 

Det är en fin samling öar, och väldigt behändigt med på och avlämning till Skiathos flygplats. 

När Alex tidig morgon skulle flyga hem, åkte han i vår gummibåt till landningsbanan, drog sen rullväskor till ingången. Lätt som en plätt!

Nina, finaste vännen!

Många bad har det förstås blivit, och en hel del tavernabesök!

Den här Retsinan drack vi med en alldeles särskild tanke på Marje, som egentligen också borde varit med. 

Sköna seglingar, men ganska långsamma, det har inte varit så blåsigt. En dag visade sig delfinerna vid två tillfällen, och när dessa raringar lämnat, dök även sköldpaddorna upp. 

Nu tänker vi trassla runt här någon vecka till, sen sätta kurs mot de norra delarna. 

Orei!

Nu har vi faktiskt haft lite dramatik sedan sist, även om denna av mycket måttligt slag. 

Vi har tagit oss igenom bron i Chalkis, som öppnas en gång per natt, med mycket ström forsande kring båten. Det var ett invecklat byråkratiskt förfarande för att komma igenom, först till ett ställe för att betala, sen till ett annat för att anmäla sig, sen vänta på att bli uppropad via vhf, för att göra sig startberedd, sen ytterligare ett upprop för att få lämna kajen. Detta mitt i natten. 

Vi sysselsatte säkert minst tio personer, det kändes som kontrolltornet på en flygplats, ungefär. 

Därefter har vi varit i flera mysiga små hamnstäder, träffat trevliga seglare, denna gång holländare. 

En dag hade vi fotoövningar, eftersom de hade en ny gennacker, som de ville ha bild på. 

Luna, med sin fina gennacker!

Vi seglade ihop några dagar, och sågs igen här i Orei. 

I förrgår sa det knak, när jag bet i en oliv, där inuti gömde sig en liten sten. Tyvärr vann stenen kampen mot tanden, en bit gick sönder! Vasst och trist. Men, här i Orei finns en underbar kvinna, på Apoteket. 

Hon ringde tandläkaren i närmsta stad, som tog emot, genast. In i en taxi, direkt till hans lyxiga klinik.

Han såg ut som en nutida sjörövare, med näsduk runt huvudet, och började genast diskutera politik!

Under tiden fixade han tanden, övergick till fotboll och IFK Göteborg, som han kände till. 

Betalning var det inte tal om!

Hur enkelt hade detta varit hemma?

Häromkvällen hittade vi en härlig ankarplats, alldeles intill det rev, som är nordvästra hörnet av Evia. En ström på ibland två knop sätter runt revet, trots olika vindar låg Lira i samma position hela tiden. 

När vi dök i, kom vi upp ganska långt bort, och fick anstränga oss lite för att simma tillbaka.

Allt var frid och fröjd, tills morgonen därpå..... vi hade ankrat på ca 10 meters djup. När jag hade 10 meter av kättingen att ta upp, var det tvärstopp! Ankaret hade hittat en alldeles perfekt klippskreva att fastna i!

Och vi låg så fint i helt "rätt" riktning, med hjälp av strömmen, för att det skulle vara lätt att överlista klippan. 

Vi kämpade med vår triplina, som vi tack och lov hade lagt ut, men allt satt bergfast. Vi dök, men ingen av oss kom ner tillräckligt långt för att kunna göra något jobb där nere. 

Vi hade massa olika teorier, och många stundtals hetsiga diskussioner, men det hjälpte föga. 

Thomas ville klippa kättingen, jag ville använda mer våld.....

Till slut, efter ca fyra svettiga timmar, kom vi på något sätt loss!

Jag kan lova att ölen efteråt var god!

Nu slappar vi här, och väntar på att Alexander ska komma. Just nu vet vi inte riktigt var vi ska vara, för att lättast plocka upp honom. Det går att flyga både till Thessaloniki, och till Skiathos. 

När han kommit ombord ska vi ut till "mamma Mia öarna!"

Evvia!

En lagom blåsig lördagskväll plockade vi upp vännen Marje i Lavrion. På söndagen seglade vi ut till Kea, där Ninsar med Peter och Joy redan ankrat. Vi hittade en kajplats, och sen blev det en helt underbar dag. Bad, god middag på sunkig taverna, (allt är inte som det ser ut), och sen - många timmar med folkmusik live på kajen! Vi var lite bekymrade, när vi såg högtalarna, men detta, det var en bonus!

Hur många timmar kan man dansa "zorbadans"? Ganska många. 

Oftast en eller annan svensk kvinna i täten. Roligt var det i alla fall.

Efter denna härliga upplevelse kom en annan. Nordanvinden. Intensiv, stark och ihållande. Ändå säger lokalbefolkningen att det inte är Meltemin som har börjat. De känner inte igen vädret, tycker att det är dåligt, och för blåsigt! 

Det tycker vi också!

Vi tog oss till Karystos på Evvia, knöt ordentligt fast i en betongkaj, och blev kvar ett antal dagar. 

Eftersom Marje gärna ligger vid kaj, och vi helst ankrar, blev veckan superbra. 

Vi träffade stans bästa krögare, och blev snabbt stamkunder. Fick kindpussar var gång vi sågs, (inte Thomas), och bjöds på alltmer extra. 

Gå till denna härliga krog i Karistos!

En dag skulle Marje och jag vandra några timmar, upp till en gammal borg. Det var intensiv vind hela vägen, det gällde att hålla i allt, både hatt och ryggsäck!

När vi var nästan uppe, visade det sig att vi gått fel, skyltar är nämligen inte grekernas bästa gren. Vi hamnade i en gethage, med om möjligt ännu brantare väg upp. Då tyckte vi att vi gjort nog åt historien, stenhög eller ej, och vandrade ner igen.

Fin akvedukt!

Det närmsta vi kom den berömda borgen!

Dagen efter hyrde vi bil, ställde tom klockan! Åkte tidigt, på slingriga vägar upp till Chalida, och tittade på bron som vi ska förbi om ett tag. Det strömmar rejält där, och den öppnar oftast bara efter midnatt, så det var gott att se hur det ser ut i dagsljus. 

Efter lunchen, sen eftermiddag, åkte vi mot bergsbyn Steni. 

Helt annorlunda klimat, lummigt och grönt. Väldigt vacker by, där blev det en kaffe. 

Sen började problemen .....

Vi var sent ute, och startade med en liten genväg hemöver. Den var ok ibörjan, men efter ett tag...

Det blev en kostig, med ravinliknande ras och stora gropar överallt. Sakta mak på ettans växel, ibland tvåan! Till slut vågade/kunde vi inte vända, och vägeländet tog aldrig slut! 

Aldrig har vår längtan efter asfalt varit så stor!

Men, vi fick se en Retsinaskog! Om ni vill veta vad det är, krävs direktkontakt!

När vi till slut fastnade, och med lock och pock fick vår Toyota över avgrunden, var vi strax uppe på asfalten igen. 

Men, det kostade en knölig plastlist framtill!

Till slut släppte vi i alla fall kajen i Karystos, Marje skulle med färjan från Marmari.

Med minsta storseglet, och röda stormfocken tog vi oss hisnande 15 distans...

Det blåser fortfarande som satan, och vi hade turen... att lägga oss bakom en fiskebåt som var ute inatt och trålade. Idag rensade han trålen, och gissa vad Lira är översållad av? Jo, just det, fiskfjäll. 

Ibland lyckas vi inte så bra... men det är ganska kul ändå!

Nu är vi själva igen, efter sista greksallad lunchen!

Marmari. Rolig trappa!

Den traditionella lunchen på Lira!