Sista fisken!

Så är då den sista kvällen kommen, för den här seglingen, och för min del.
Imorgon bitti kommer taxin, som ska ta mig till bussen, sen vidare till Aten, och via Belgrad och Stockholm hem till Göteborg....
En liten nätt resa som börjar vid sextiden på morgonen, och slutar vid midnatt!
Tyvärr fanns inga snabba och enkla biljetter just nu, istället blir det sightsing runt om i Europa.


Tiden här i Messanlonghi har flugit fram, med mycket trevligt umgänge med många människor.
Det ordnas en hel del gemensamma aktiviteter här, musicjam på tavernan, grill på söndagar, och dessemellan middagar och umgänge i varandras båtar - det är inte svårt att få tiden att gå.


Lite båtjobb då och då har vi faktiskt gjort också, masten är oljad och klar, focken är hos segelmakaren för att sy några sömmar som gett sig, och ett nytt ankarsegel är beställt. Det gamla är alldeles utseglat, många nätter har det gett oss lugn och ro i ankarvikarna.


På vägen in till Messanlonghi lyckades vi få vår första, och sista fisk för den här säsongen! Vi har norska vänner som lyckas med sin krok mest hela tiden, men vi har inte fått upp något alls innan.
Nu hamnade denna läckerhet på grillen, äntligen!

Joniska lugnet!

 Det joniska lugnet har infunnit sig.

Det gör att vi med viss möda ibland flyttar oss. Ibland inte. Vi är lika långsamma som vinden.

Ett och annat regn har piggat upp, speciellt när det åskade våldsamt under flera dagar, men oftast är solen vårt sällskap, dag efter dag.

Ett trevligt besök hade vi i form av väninnan Marje, under en vecka. Många goda tavernabesök, små promenader och fina bad blev det under den veckan.

Det är påtagligt med mängden nordbor här under höstmånaderna. Vi har firat min födelsedag ihop med Snowbird av Norge, och deras norska katamarankompisar.

I Tranquilo bay, utanför Nidri, låg för några dagar sedan fyra svenska båtar, och tre norska. En av de norska var Ceres, ett härligt återseende som vi väntat på länge. De har seglat från Barcelona, där båten legat några månader i sommar, och vi har hela tiden haft kontakt, för att ses igen. Nu seglar vi samman sedan några dagar, de ska också lägga båten här i Joniska havet i vinter.

En annan svensk båt var Isola, med Adam och Camilla, vars blogg vi följt under lång tid.

I Lakka på  Paxos träffade vi JRSK-båten Synapsen, med Marie och Mikael ombord. De hade goda sicilianska viner, som vi drack ihop med vårt grillkött!

Annars börjar tiden här lida mot sitt slut. Flygbiljett hem är bokad till 30/10, och vi ska vara nere i vår vintermarina i nästa vecka, för att börja en del jobb, som är enklast att göra tillsammans.

Det innebär att jag ska hänga i masten i några dagar, inte i sträck, men med bästa inspektionsögonen på, för att se att allt är ok. Den ska också rengöras, fettas in – jag brukar ha lika mycket olja på mig själv när det jobbet är klart.

Sen ska alla mina kläder in i vacumpåsar, tills nästa säsong….

Georges taverna. Han står lugnt och tar emot allas tampar, och upplyser sedan om att därborta, där går det fint att äta på kvällen...

Den obligatoriska grekiska katten, på lika obligatoriska blå stolar!

Promenaden i Sivota, med en mycket originell varningsskylt. Marje och Thomas gjorde sitt bästa för att uppfylla varningen!

Tillsammans med Bente och Öjvind, uppe i bergsbyn på Meganisi! Ett ställe där tiden står stilla, och gamla svartklädda damer säljer sina hantverk.

Disig morgon i viken, efter morgonbadet. Öjvind försöker få fisk, men det går inte så bra...

Sivota, Lefkas!

Nu har det återigen gått några veckor sen senaste blogginlägget! Ungefär lika ofta som vi ligger vid en brygga, skulle jag tro! Det är oerhört lätt att låta veckorna gå, med många, många bad, sköna vikar, trevliga båtar i närheten, dingetur in till tavernan om matlagarlusten tryter…

Till slut behöver i alla fall lakanen tvättas, vatten fyllas och batterierna laddas… just nu ligger vi därför i Sivota, på Lefkas. Vi ligger vid Stavros tavernas brygga, och mot vatten och el lovar vi att äta där ikväll. En sjukilos tvättmaskin snurrar.

Igår lämnade vännerna Gunnar och Lotte oss, för att ta bussen ner mot Argostoli, och senare idag flyget hem. Vi har haft många härliga stunder ihop, på land, båt och i vatten. Tiden gick dock ovanligt snabbt denna gången, kunde gott varit en vecka till! Vi hann inte speciellt långt, vilket inte är så viktigt, men eftersom vi kuskat runt här nu ett tag, finns det gott om mysiga ställen vi ville visa. Vi hann några sådana, trevliga små vikar, cikador och bjällrande får.

Vi har varit på sköldpaddspaning, nere i en vik på Zakyntos. Några paddor såg vi allt, men det mest spännande som hände där, var att jag höll på att bli rammad av en hyrbåt. Jag låg och snorklade, bara någon meter från båten, när en liten hyrbåt kommer farande alltför nära. Det inser damen som kör, men vrider rodret åt fel håll, med påföljd att den båten går rakt in i Lira, just där jag var. Kändes inte så bra att fastna där emellan, och sprattla för att inte hamna i den båtens propeller. Till slut gick det dock bra, de kom iväg och jag gick upp. Hade liksom tappat lusten för snorkling på ett tag…

Massa sköldpaddor såg vi dock i Argostoli, där fiskarna hade som vana att mata dem när de kom in och la sig vid kaj. Som av en händelse sålde de fisk till alla som kom och tittade, för detta är ett känt turistjippo.

Nu ska vi kuska runt en vecka innan nästa gäst kommer ombord, väninnan Marje.

En fin sköldpadda på Argostoli, tyärr med  blå bottenfärg uppe på skölden. Så nära går de fiskebåtarna, för att bli matade med fisk. Den här blev till och med kliad på armarna av fiskaren. Det är märkligt, och ganska svårbegripligt, att de återvänder för att lägga ägg på den plats de själva fötts. Den här väger ca 180 kilo, och är ca en meter lång.

När vi låg i Argostoli lyckades vi pricka in en stor tävling, med stora män och mycket små båtar. Det pågick i tre dagar, med massa oväsen, vattensprut och ganska kul att titta på, faktiskt! De for runt en bana, och med jämna mellanrum välte en och annan båt, som strax blev bärgad av en dinge. I finalen lyckades vinnarbåten kvadda en av rundningsmärkena, som var av frigolit! Ni kan gissa hur det såg ut efteråt!

I Poros hängde dessa läckerheter på tork, till kvällens middag. Vi åt där kvällen innan, men vet inte om vi hade beställt någon av de här, om vi sett dem innan....

Lotte, som fyller år nu på måndag! Största grattiskramen!

Nu är vi i Fiskardho, och ska ut på kvällens tavernabesök. Vi gillade den hamnen, speciellt när lågsäsongen nu har infunnit sig.

I Polisviken på Ithaka finns en grotta, som vi försökte hitta. Vi tror vi lyckades, men den var infallen, lite snören framför, skylten låg på marken...

Fin liten promenad blev det i alla fall! Polisviken är känd som den hamn Odysses kom till, när han återvände hem igen efter sin långa färd.

Meganisi!

Nu har det återigen gått några veckor.... vi ser charterbåtarna som stressar runt, för att hinna så mycket som möjligt på sina veckor - fullt förståligt! Vi ligger makligt kvar, simmar några rundor till, tvättar en tvättmaskin på tavernan, tar dingen till supermarketen, pratar med båtgrannen från Nya Zeeland, som är i Medelhavet sedan 1990. 




Det är varmt, och om man vill segla lite grann, gäller det att passa på när det är vind. Vi är oftast under soltältet, eller i vattnet....




Idag har vi både tvättat, och storhandlat! Tog dingen till Vathi, och handlade massa vatten, öl och annat med tyngd. Efteråt gick jag tillbaks, inte speciellt långt, och sen simmade jag ut till båten, med skor och klänning ovanför huvudet, i en påse - ni kan tänka er hur det såg ut!
Jag var tillbaka långt innan herr T kom med dinge och all inhandlad mat!




Dessutom har vi tänkt på Alex, som tentar i matte idag, våra tummar har varit hårt knutna! och Julia, som landar i Barcelona för ca ett halvår framöver.
Jag ser fram mot en långhelg där sent i höst!
Då har hon förhoppningsvis hittar ett ställe att bo på, och kan stan!




Senaste veckan har vi tillbringat tillsammans med den trevliga besättningen på Avel Mat, som vi träffade första gången i Maddalena, när vi låg inblåsta tillsammans några dagar.


Det är Bernadette och Julien, med sina underbara två söner. Pojkarna är som fiskar i vattnet, och gillar verkligen livet på båt. De har dock så småningom tänkt om, och återvänder under senhösten till franska fastlandet, längtan efter kompisar är för stor. Vi hoppas att de får en fortsatt bra seglats, med visst avbrott! De har en stor och tydlig längtan efter ett annorlunda liv, långtifrån det konventionella franska, med allt vad det innebär!

Julien i riggen, för att byta flera ickefungerande lampor. Thomas och Bernadette ser till att han kommer säkert upp och ner.

Inseglingen till Messanlonghi, fullt med fiskestugor på pålar överallt, runt en grävd kanal.

Professorn och fiskaren på Avel Mat!

Cikadorna spelar ofta för oss, det är ljuvligt att höra dem från bergssluttningarna. Desto svårare att få dessa insekter på bild, men idag lyckades vi!

Messanlonghi!

Det är inte lätt, det här med krylliska alfabetet! Vi tittar på språknycklar, försöker höra (helt omöjligt),   försöker läsa o tyda, lika svårt det!

Men, det är nästan bara i mataffären problemen uppstår, och när vi ska hitta någonstans, och vad gör det om det blir lite fel - tid att göra rätt har vi ju!
En dag såg vi en fin rökt fisk, den ville vi köpa! Smaken av god rökt fisk började kännas i munnen, med god tsatsiki till! Frampå kvällen när denna läckerhet skulle inmundigas, visade det sig att det var en salt sill vi köpt! Gyllengul och fin, men tusan så salt!
Nåväl, den åkte på grillen, blev lite annorlunda i både smak och konsistens, och en del gick väl ner....
Det är som tur är gott med tsatsiki och potatis också.

Nästa inköp var en frusen fisk, lite svårt att se eller tyda vad det var, men såg ok ut.
Fiskgryta/soppa är ju gott!
När den tinat upp, visade det sig vara - ja just det, en insaltad kabeljoliknande sak! Blev trots allt helt ok!

Nu har vi bestämt oss för vinterhamn, och idag skrivit kontrakt. Vi kommer att ligga i Messanlonghi från slutet av oktober, där det finns ett trevligt socialt liv bland långseglare. Bra pris, levande stad med två universitet, många fina gågator och tavernor, ja, det känns helt ok!
Dessutom känner vi fler som ska hit, så Thomas får nog en trevlig vinter igen. Lustigt nog har även denna omgivning salttillverkning, innanhav, pelikaner och många flamingos, microklimat. Alltså liknande Torrevieja, där vi låg sist!

Nu har vi nästan två månaders fin segling i Joniska havet framför oss, ska bli härligt!
Så många fina ställen att utforska, ankarvikar, gamla städer, turkos vatten, djurliv!
Dessutom kanske vi kan lite mera om grekiska språket efter den här tiden....

Preveza!

Många nordbor som seglar här nere, lämnar båten under juli/augusti, och åker hem. Vi har ganska stor förståelse för detta, när vi sitter här i värmen och svettas!
Nere i båten är det nu nästan 32 grader, trots öppet överallt, skuggigt soltält över sittbrunnen, ja - allt som går att göra är gjort. Det enda som hjälper är att hoppa i havet, där är det lite svalare, 27 grader....


Trots detta är det mesta mycket positivt. Trevliga människor, bekymmerslösa greker, som ena stunden vinkar in oss på tavernan, ger oss väldigt god mat till liten peng, och sen gärna pratar lite allvar om hur det egentligen är - enligt flera bofasta är läget ganska hopplöst. De har svårt att se en ljusning angående sin ekonomi, tycker helt enkelt att det är kört.




Vi fick ett trevligt sms från en jrsk-vän, båten Spindrift med Roger och Agneta ombord. Vi var ganska nära varann, vilket de sett på den suveräna Marintraffic, och givetvis tillbringade vi några goa dagar tillsammans. Sen skulle de norröver, mot Korfu, som vi kom från, och vi söderut.




I morse låg vi för ankar utanför Preveza. I bukten hoppade småfisk, jagad av något större. Då och då stack en sköldpadda upp huvudet, tittade lite och dök sen ner igen.




Nu har vi legat vid stadskajen, tvättat i våra baljor, handlat, försökt fixa cruising permit (vilket inte lyckades idag heller), och snart puttrar vi nog ut till ankarplatsen igen.




När vi har nät undersöker vi också var vi kan ta vägen i vinter, när jag ska hem och jobba igen. Många ställen finns, men det är mycket som ska stämma. När Thomas är kvar vill han ha lite socialt liv, vi vill kunna bo i båten, både på land och i sjön, och det får gärna vara någotsånär enkelt att ta sig dit och hem igen. Ännu har vi inte något klart!

Den mest fantastiska basilika vi någonsin sett! Om den fortsätter växa, och inte dör krukväxtdöden, har vi fixat årets julgran också. Tyvärr smakar den inte riktigt lika mycket, som den borde. Men, den är fin!

Hejdå till Roger och Agneta, som hade många bra tips till oss om joniska havet!

Vi hade några goa dagar, med mycket tjat och prat!

Snygg seglingsbild på snygg Alexander! Nu sitter han hemma och pluggar matte, lycka till från oss!

På en del kundvagnar behöver man lägga i en euro. Den här vaktades av en papegoja, stor som satan - ingen kundvagn där inte!

Paxos, Grekland!

Ja, nu har det hänt en del sen sist! Nytt land, nya vatten som har korsats. Och, framförallt, ett helt nytt språk - jösses vilken skillnad mot att göra sig hjälpligt förstådd på en blandning av spanska och italienska, mot detta helt annorlunda! Det är spännande, och svårt.




Vi tyckte mycket om Sicilien, stannade ett tag i Taormina, fin ankarvik med många och stoooora båtar. Närmsta grannen störde oss lite grann, speciellt när hans helikopter hela tiden landade och lyfte. Dessutom hade han en segelbåt, säkert tio meter lång, stående på däck utifall han skulle få lite lust att segla. Tyvärr hann han nog inte segla så mycket, så upptagen som han var med att åka fram och tillbaka med helikoptern. Stackarn, ingen semester där inte!






En helt underbar föreställning fick vi en natt. Vi ligger ju ganska nära Etna, och när mörkret föll började den spruta lava, som rann i fina röda ränder längs berget. Fantastisk och lite skrämmande syn, den höll på även natten efter, men inte så intensivt. En del rök och sot fick vi också, på köpet.






Nu fick vi nytt besök, Alexander kom ombord, och vi fortsatte mot Syracusa, en helt bedårande stad med stor ankarvik längre söderut. Hela den delen av Sicilien har varit grekisk i tidig historia, och en hel del rester av detta fanns kvar. Gamla borgar, fort, utgrävningar - allt! En belgisk seglare vi träffat en del var helt lyrisk över allt detta, arkeologiskt intresserad som han var. Vi kanske inte gick igång lika mycket på all sten, men desto mer på marknader, bodegor med vin i stora tunnor, och alla fina gränder överallt!






Efter att sett oss mätta där, startade vi seglingen mot grekiska vatten. Den tog några dagar, mestadels för segel och första dygnet helt perfekt. Bra vind, inte för gropig sjö. Det blev lite mer varierat på slutet, med mycket vågor och ibland för lite vind. På den här seglingen var vi det närmsta vi varit en storfångst! Vi har vår stora krok ute hela tiden, med en läcker plastbläckfisk längst ut. En lina som ska kunna duga som bogsertross - i alla fall nästan.
Men, det hjälpte inte! Ett mycket kraftigt ryck, och allt försvann tillsammans med någon stor fisk, som nu är piercad i läppen. Hoppas han gillar det. Vi hade hellre sett honom som middag. Fast vid närmre eftertanke vet jag inte riktigt om jag hade klarat att få upp honom ombord ens....






Nu har vi legat vid Paxos i flera dagar. Underbart vatten, cikadorna spelar så det dånar i huvudet, urmysiga fiskebyar och lojt klimat.

Utsikt från Taormina, ner mot ankarviken

Lira utanför Paxos, cikadorna spelar för oss!

Alex i Syracusa

Syracusas vackra gränder

Sicilien!

Nu äntligen har vi tagit oss hit!
Till slut var det ganska enkelt, med en fantastisk månskenssegling.
Tog natthamn i en fin marina, Castellmaro del Golfo,  mitt i natten, och natten därpå kom Julia, hämtad från flygplatsen av den otroligt serviceinriktade marinapersonalen. Efter att de ytterligare ställt upp, och kört oss till en bra supermercado, tog vi sikte österut.


Vi nattankrade strax utanför Palermo och seglade sen vidare till Cefalu. Jättefin stad, med bra ankring innanför piren. Efter några svettiga dagar där var det dags för vindens öar, aelosöarna. Vi ankrade vid svavelosande Vulcano, för att tidigt på morgonen därpå göra vårt livs första vulcanbestigning!
Senaste utbrottet Vulcano hade var 1890, och efter det har lavan täppt till kraterhålet. Istället självreglerar den sig genom att pysa ut svavelånga genom sprickor.
Det var en varm och lång promenad upp till toppen, och runt kratern, men vilken fantastisk utsikt!
Det kom lite väl mycket svavelånga, så det gick inte att runda hela vulkanen, men nästan!
Helt magiskt, att stå med det vackra blå havet åt ena hållet, och en rykande vulkan åt andra!
Promenaden upp och ner var på en blandning av lös vulkansand, alternativt stelnad lava. Brant och varmt!




Efter att ha tillbringat en natt utanför Lipari bestämde vi oss för att hoppa över Stromboli, det var för disigt för att vi förmodligen skulle sett något aktivt eldsprut,  och ingen vind att segla dit på.
Istället mot Milazzo, och återresa för Julias del.
När hon tryggt planterats på tågstationen, styrde vi mot Scilla!
Denna pärla strax norr om Messinasundet! Otroliga gränder, hela staden växer upp ur vattnet, med fiskebåtar och bostäder alldeles i vattenytan. Ingen direkt hamn, men en boj och 24 timmars service med hämtning till Lira.
Vi fick en superkväll, med helt otroliga musiker och kalabriska specialiteter att äta!
Nu har Thomas åkt trehjulig taxi från supermercadon, och vi ska ge oss i kast med Messinasundet!

I början var vi pigga och glada, med snabba steg - kolla utsikten!

Uppåt, uppåt längs vindlande stigar

Gammal stelnad lava, lite speciellt promenadväg!

Här ryker svavelångan, stigen gick alldeles igenom all rök, livsfarlig att andas in och förmodligen skulle våra skor smälta om vi var dumma nog att försöka. Det blev runt kratern åt andra hållet istället!

Uppe på toppen, alla vackra öar runt oss, vidunderlig utsikt!

Julia på fördäck, favoritposition med boken i högsta hugg!

Det gäller att komma hem med bra bränna!

Scilla, fantastisk stad. Det är bara Venedig och Genua som ser ut på liknande sätt, säger italienarna själva. Få båtar, den ekonomiska krisen slår hårt.

Till slut behöver även en nytillkommen rorsman solskydd!

Sardinien!

Denna ö har oss i ett fast grepp. Till mesta delen beroende på att det blåser, och det gör det - mycket! En dag föresatte vi oss att börja segla mot Sicilien, och hade lagat överseglingsmat, ja ni kanske vet - men det innebär olika pytsar med mat i kylen, som är ätvänliga med en hand, och ur en skål.
Herregud, vad vi åt skålar efteråt, när vi varit ute ca tio timmar, och sedan fått  vända på grund av åska, vind och mera vind. Åt fel håll, dessutom! Allt som allt avverkade vi 19 distans söderöver, men vi höll på nästan ett dygn, och kom in i mörkret i Arbatax.
Ankrade, och sällan har ett midnattsdopp varit så perfekt!
Sen gick vi söderöver, glada i hågen och med nytt mod, och nu två dagar senare är vi i Arbatax , igen!
Kanske det fungerar imorgon, eller på lördag!
Idag var jag dock ganska stolt i mataffären. Trots en otrolig språkförbistring, lyckades jag få en man att ställa sig bakom charkdisken, och ta på sig ett förkläde. Sen att få honom att mala färs, två gånger, till rätt konsistens, genom att leka levande charader, det förtjänade nästan ett pris!
Nu har vi i alla fall material till en chili, om det ska till ny överseglingsmat!
Så, imorgon, eller kanske på lördag, försöker vi igen!

Maddalena!

Nu är det ett tag sedan det blev ett inlägg… det är oftare så, att de ljuvliga vikarna, med turkos vatten och många, många bad drar. Och, där finns förstås inget internet!

Men, här kommer ett litet bidrag! Vi har tagit oss över till Sardinien, och hittar det som guideboken skriver om, som liknar västindiens kust. Där, bakom ön Isola Piana, låg vi i flera dagar och bara njöt. Överfarten var fin, med fantistisk mareld, men inga delfiner!

Sen fortsatte vi ner till Stintinto, där vi firade midsommar i en ankarbukt. Det närmsta vi kom matjes var sardiner och ansjovis. Givetvis skrålade vi nubbevisor för varann, och det kanske var tur att det inte var så många båtar brevid oss…. Som snaps fick italiensk grappa duga, kanske inte helt korrekt!

Sen väntade en kär gast, fina vännen Nina, som hoppade på i Castelsardo. Tyvärr var väderläget hela tiden osäkert, med en hel del vind, som oftast var ”mitt i trynet”, som man säger i Norge. En natt hade vi till och med en sjömanöver, fick flytta oss till andra sidan Capo Testa, för att kunna sova klart.

I Santa Teresa Di Gallura checkade vi möjligheterna för Nina att ta sig tillbaka till flygplatsen, och sen bar det iväg till Korsika! Vi hann med både en helt strålande vik, med en strandbar som såg ut som om den byggts av familjen Hedenhös, och den ljuvliga staden Bonofacio.

Nu är det enbart Thomas o jag ombord igen, och vi ligger i Maddalenas hamn, och väntar ut ett oväder, tillsammans med väldigt många andra. Det har varit rena strömhoppet in med båtar här hela dagen, och hamnens marineros har fått göra skäl för lönen. Nu väntar alla på vinden…

När den har kommit och gått, ska vi ta oss söderut, via östra sidan av Sardinien.

Vår midsommarlunch, som inte riktigt höll det traditionella måttet! Under ansjovisen gömmer sig dessutom mozarella, något ovanlig kombination!

Segling är ofta en ganska stillsam historia!

Fina Nina!

Oftast är det båtar, men ibland faller Thomas i trance över bilar... och då är det inte vilka bilar som helst, oftast sådana här!

Segling är oftast också en ganska rolig historia!

Mahon!

Denna härliga ö!
Menorca överträffade våra förväntningar, på alla sätt. Vi var i många trevliga vikar på Mallorca, låg länge i Soller och Pollenca, och nu har vi verkligen sniglat oss runt Menorca. Ibland har vi nått den otroliga dagsdistansen på ca 5 nautiska mil, men ofta ligger vi kvar och upptäcker att det redan är sen eftermiddag, och att Ceres hojtar via kanal 77 att det är dags för gin och tonic.....
Vi har legat i Cala Degollador, Cala Fornells, Cala Arenal d´en Castell, bakom Isla Colom, Cala Taulera och nu inne i Mahon, på club Maritimo de Mahon.
Ibland har det rullat och varit synnerligen obekvämt, men oftast bara bra. En natt, utanför Ciudadela, flyttade jag mig till sjökojen för att kunna sova. Tänkte då i nattens sena timma på tre kloka kvinnors råd; nr 1: se till att huvudet ligger stilla, så kan du sova. Nr 2: lägg en fleecefilt under dig, så fryser du inte. Nr 3: ha en "trekant" eller en liten kudde under mage/vid ryggen, för avlastning och stöd, så att du ligger stilla. Tack Ulla, Mona och Eva för all er erfarenhet och kunskap!
Vi har hyrt scooter, och susat runt ön i linne och kortbyxor, men i alla fall hjälm!
Det är över tre veckor sedan vi låg vid en brygga senast, så igår var en arbetsdag som heter duga.... mycket var väldigt saltigt, smutsigt, så det spolades, skrubbades, tvättades på både Ceres och Lira. Båtarna såg ut som en blandning av torkställningar och renoverigsobjekt, ett kort tag.
När allt var klart, fick vi oss en kväll på byn!
Värmen har kommit på allvar, det är närmre 24 grader i vattnet, och ofta upp mot 30 i båten. Täcken har hamnat i vaccumpåse till i höst, klädkontot är minimalt. Det enda som stör våra täta dopp, är den lilla söta, men stingsliga manet som finns i vattnet då och då. Bränns som tusan, sägs det, så den vill vi undvika!
Allting har dock ett slut, och den närmsta veckan kommer vi att försöka ta oss till Korsika och Sardinien. Efter midsommar kommer vännen Nina ombord, det ska bli kul med besök.
Idag har jag prövat att tillverka egen yoghurt, får se hur det går, imorgon vid 03.30 är den klar för avsmakning. Det är nämligen så att ibland en sak har två användningsområden ombord nu, det är en mattermos, som ibland är isförvaring, ibland yoghurtförvaring under processens gång!
Om ni undrar, kommer jag inte att börja äta yoghurt så tidigt. Den får lugna sig, som allt annat....

Ibland kräver ankring massa tampar och ankar, åt alla håll!

Men, nu har vi fått till det, och alla kan ro iland!

Visst är vattnet härligt i färgerna, eller hur?

Ett monument på Menorcas högsta punkt.

Sen blev det klippning på stenstol, tyvärr inte höj och sänkbar, men resultatet var ganska ok, enligt Öjvind och Thomas. Arbetsmiljön för frisören var kanske inte så bra, men kunde förbättras med ett glas rosé.

Pollenca!

Tiden går fort, fast vi nästan inte gör någonting....
Vi är fortfarande kvar på Mallorca, har viss benägenhet att fastna där vi slängt ankare, och bli ett tag. Ganska så skön tillvaro, helt enkelt!
Vi låg i Porto Christo, där vi träffade två trevliga svenska killar, Mattias och Johannes, som arbetade med att få en stor motorbåt i bra skick. Den skulle de så småningom ta hem till Sverige, men först några vändor här, bl a till Ibiza. Den var lyxigt utrustad, med vanlig tvättmaskin, så där åkte våra lakan runt en sväng, och som tack bjöd vi på middag. Hamnen var ganska utsatt för vågor som slog i berg och kajer när vi låg där, så efter några dagar drog vi vidare.
Vi hamnade i Pollenca, och efter någon dag kom en svensk katamaran in i bukten. Givetvis kikade vi nyfiket på den, och det visar sig att vi sett den förut, nere i Almerimar. Det var Rut, med Anders ombord, och som gast hade han min gamle granne, både i Tånguddens hamn, och hemma på gatan, Lasse Sörensen! Ibland är världen liten, och vi hade flera trevliga dagar tillsammans. Det hade ju hänt en hel del sen sist, så det fanns mycket att tala om!
Vi fortsatte ner mot Soller, och efter några dagar där, kom våra vänner i Ceres, Öijvind och Bente!
Vi seglade utmed atlantkusten tillsammans förra året, så det var gott att ses igen. Nu har vi flyttat oss tillbaka till Pollenca, för att imorgon - förmodligen - ta oss över till Menorca.
En rolig sak här i Pollenca, är Routa de tapas, varje torsdag. Sist vi var här satsade vi på den, men det visade sig vara fredag (?), så vi missade tapaskvällen. Nu hade vi bättre koll på dagarna, och många tapas på olika ställen blev det. Ett glas och en tapas kostar 2 euro, är det gott blir det flera tapas, och sen drar man vidare till nästa ställe.

Anders och Lasse från katamaranen Rut

I Sollers hamn finns ett mycket sött, och litet trätåg, som går till staden Soller, 20 minuters färd in i landet, bland citron och apelsinodlingar. Jättemysigt, och lite dockskåpskänsla!

En fin dag på stranden bjöd Öjvind och Bente in till kubbturnering! Pinnar och sand yrde, och vi hade stundtals ganska många åskådare. Denna första turnering vann Öjvind och jag, förmodligen rena nybörjarturen? Nästa gång blir det en dam/herr sida!

Porto Petro!

Nu är vi inne på andra dagen i en suverän ankarvik, vid Porto Petro. Vi är enda ankarliggaren, en hel del båtar inne i hamnen (dyrt), och en 5-6 stycken på bojar, (ganska dyrt, 30 euro).
Vi som gillar gratis mår ganska gott! Dessutom har vi en fin sandstrand helt nära, och vi ligger mitt i en hotellanlägging, vilket medför att wifi fungerar jättebra ute i viken!
Som extra bonus har jag dessutom följt min Julia, som sprungit Göteborgsvarvet för första gången idag, och jag har sett varenda loggad tid! Teknik är underbart, när det fungerar! Grattis till henne, som sprang in under två timmar!
Vår bedrift är inte lika stor. Simturer, vattnet är skönt nu, och några promenader. Resten tillbakalutade i sittbrunnen. Imorgon kanske vi seglar en liten stund, till nästa cala....
Våra vänner i Ceres har fastnat i ostvinden på fastlandet, där de viftar med flaggor, och firar 17 maj idag, norrmän som de är. Här på Mallorca är det turistens dag, den 17 maj! Det har inte medfört något speciellt, som vi märkt, det kanske var värre nere på sydkusten, runt Palma.
Vi hoppas också snart träffa Saga, som börjar bli startklar nere i Almerimar!

 Vår fina vik i Porto Petro!

Ankarsegel är en ovanlig sak här, vi får konstigt nog många frågor, men vi har väldigt stor nytta av att inte svaja i onödan, i vind och vågor!

Santa Ponca

Nu har vi legat i trygg ankarvik här, sedan tisdags. Vissa traumatiska upplevelser fanns att bearbeta.  I måndags, när vi skulle på sedvanlig husmorsrunda, dvs handla mat, upptäckte vi i mataffären att  Thomas blivit av med både plånbok, Ica-kort och kontanter! Eftersom han var i den då trygga tron på att han inte kunde bli rånad, hade han alltsammans i ryggsäcken. Den är numera ett minne blott!
Diverse krångel för alltid sådana händelser med sig, förstås! Nytt kort - skickat till var då?
Nya pengar. Ny plånbok. Ett plåster på försmädelsen i själen.  Vi har dock ett kanonförsäkringsbolag, som ersatte oss snyggt, trots att vi inte fått till någon polisanmälan. Hamnbyar har mycket, men inga polisstationer. När man åker buss dit de ska finnas, har de stängt. Till slut gav vi upp.

I vår vik finns en sällskapssjuk ensamseglare tysk. En man som legat här flera år, med sin gamla, arga hund. Han är inte lika arg, men har kroppen fylld av ganska fula tatueringar, de i ansiktet har han delvis tagit bort. När han berättar sin historia, handlar den förstås om H D motorcyklar, klubbtillhörigheter, och allt som hör därtill. Ibland tycker jag det är skönt att inte kunna tyska.
Kände mig snabbt tillbaka i ett bedömningssamtal på Järntorgsteamet! Alla har vi våra yrkesskador!
Imorgon drar vi upp ankaret, och seglar vidare!

Puerto de Andraitx!

Igår gick vi upp okristligt tidigt, för att kunna segla över till Mallorca, medan det fanns segelvind. Det gjorde det, med besked! Bottenrevad stor, och liten bit genua ute, och efter 9 timmar var vi framme.
Först hoppades vi på en gratis boj, men när den söte marineron berättade att han ville ha 30 euro för den, hamnade vi i ankarvik igen. Projektet att torka bort saltvatten, med ännu mera saltvatten tog vid, och efter några timmar gick det att gå på båten utan att det krasade under fötterna....
En lugn kväll, strax utanför ett stort hotell, med bra internet, så bra att det till och med räcker ut till båten, och en god middag i sittbrunnen. Bad, för en av oss!
Nu, dagen efter slappar vi i sittbrunnen. Vi har lagt ut ett ankare till, för att slippa rulla alltför mycket i den dyning som letar sig in, som alltid!
Tänker oss att stanna här någon dag, ta promenader, handla när affärer öppnar igen (idag är det söndag), och ha det allmänt bra!

Lira för ankar

Ibiza i april!

Nu äntligen har vår seglingssäsong börjat. På påskaftonen kom jag, Irene, till vinterplatsen i Torrevieja. Efter några dagar med vila, bubbel och rosor, bunkrade vi båten och seglade iväg. Via Calpe, över till Ibiza. Vi ligger i fin vik alldeles intill Ibiza stad, sedan i lördags. Första natten blev en ankarvaktnatt, men sen har solen lyst på oss!
Idag har vi i timmar gått runt i gamla stan, som finizierna byggde innan Kristi födelse. Halkiga marmorgator, vacker utsikt över Medelhavet från den höga klippan.
När vi var här senast, i oktober,var det för varmt för att klättra runt i trånga gränder, men nu är det som svensk sommar, som bäst. Förutom vattentemperaturen då, Thomas kinkar för fullt, eftersom det inte är över 16 grader ännu. Han  kan  nog drista sig till motorgång, för att få varmvatten till duschen, och då förstår ni som känner honom att det är högt vatten! Nöden har ingen lag.

Fin utsikt från gamla stan i Ibiza

Sådan här situation vill ingen hamna i. Denna stackare låg alldeles utanför hamnpiren i St Eualia, på östra Ibiza. Såg väldigt sorgligt ut.