Nu har vi legat i trygg ankarvik här, sedan tisdags. Vissa traumatiska upplevelser fanns att bearbeta. I måndags, när vi skulle på sedvanlig husmorsrunda, dvs handla mat, upptäckte vi i mataffären att Thomas blivit av med både plånbok, Ica-kort och kontanter! Eftersom han var i den då trygga tron på att han inte kunde bli rånad, hade han alltsammans i ryggsäcken. Den är numera ett minne blott!
Diverse krångel för alltid sådana händelser med sig, förstås! Nytt kort - skickat till var då?
Nya pengar. Ny plånbok. Ett plåster på försmädelsen i själen. Vi har dock ett kanonförsäkringsbolag, som ersatte oss snyggt, trots att vi inte fått till någon polisanmälan. Hamnbyar har mycket, men inga polisstationer. När man åker buss dit de ska finnas, har de stängt. Till slut gav vi upp.
I vår vik finns en sällskapssjuk ensamseglare tysk. En man som legat här flera år, med sin gamla, arga hund. Han är inte lika arg, men har kroppen fylld av ganska fula tatueringar, de i ansiktet har han delvis tagit bort. När han berättar sin historia, handlar den förstås om H D motorcyklar, klubbtillhörigheter, och allt som hör därtill. Ibland tycker jag det är skönt att inte kunna tyska.
Kände mig snabbt tillbaka i ett bedömningssamtal på Järntorgsteamet! Alla har vi våra yrkesskador!
Imorgon drar vi upp ankaret, och seglar vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar