Skiatos!

När vi kom till Skiatos, var vi först tillsammans med Sibina och Hendrik och Barbara igen. 

De låg i en fin vik och väntade på oss, sen fortsatte vi tillsammans till Skiatos stad. 

Där fanns en alldeles speciell italiensk pizzeria, som de kom ihåg sedan tidigare. 

Sen, kom Nina! Vi låg alldeles intill landningsbanan, det var lätt att fånga just hennes plan på bild!

Vi fortsatte direkt till Skopoles, där vi stannade några dagar. 

Nu började det bli riktigt varmt, både i luften och i vattnet. 

Konstigt nog orkade Nina och jag med en lång promenad en dag, vilket vi inte riktigt förstod efteråt, när vi fortsatte segla och såg hur långt vi traskat.

Thomas är frukostmannen ombord, med mycket speciellt ansvar för äggkokningen. 

Sen försöker vi äta äggen med så mycket skal kvar som möjligt, för sen startar vi ett äggrace....

Ibland hittar vi våra ägg på stranden dagen efter, fint guppande...

Ganska enkla nöjen ombord, eller hur?

Vi var en bit upp på Alonissos innan det var dags för oss att vända tillbaka mot flygplatsen igen.

Imorgon åker vår nya styrman ombord hem igen!

Fin vik på Alonissos.

Givetvis blir det en och annan taverna, men midsommarskrålet, dvs snapsvisorna fixade vi ihop med andra svenskar i en vik.

Eritria!

Vilken vecka!

Gunnar och Lotte kom ombord i Porto Rafti, och vi drog genast iväg till en fin ankarvik med turkos vatten. Först fick de förstås den obligatoriska Lira-lunchen, greksallad. 

Efter det fortsatte vi till Karistos, och vår favorittaverna. 

Efter att leveransen med bil från AB (som Ica) kommit, med många kassar god mat, fortsatte vi längs Evias kust. 

Många bad, nu är vattnet riktigt varmt och gott, även herr T kommer i utan problem. 

Nu på slutet suger vi på seglingen, det är bara 10 distans kvar innan vi kommer till Chalkis, och de ska ta tåget ner mot flygplatsen igen. 

Det är oftast inga problem med korta distanser, vinden är inte stark och även små avstånd tar tid. 

Selfie på oss fyra!

Vi har en mycket manuell tvättmaskin, för närvarande är vi inne på den andra uppsättningen tvättbaljor, de första är utslitna. Då förstår ni hur arbetsamt det är att vara tvätterska....

Oftast sker detta jobb på en kaj eller brygga, och med hjälp av fötterna. Effektivt som sjutton, med löddret skvättande runt benen!

Uppställning bakom ratten.

Soliga dagar bakom nedfällt solskydd. 

Porto Rafti!

Helt plötsligt har det gått flera veckor.....

Vi har fortsatt att segla med Sibina, som senaste veckan har haft besök av Kasi och Suzie. Kasi mötte vi förra säsongen, kul att ses igen. De flög hem igår, Sibina släppte av dem i Chalkis, och vi seglade söderut.

Vi har haft en fin tur upp längs Evias ostkust, här är det inte speciellt mycket båtar, gott om plats och tomt på tavernorna. Det är en underlig känsla av lågsäsong fortfarande, trots attvi snart går in i juni månad. 

På torsdag kommer fina vännerna Lotte och Gunnar ombord, det är nära till vår vik från flygplatsen. 

De kommer att vara med oss en dryg vecka, och vi tror vi också släpper av dem i Chalkis, om allt stämmer med vädergudarna. 

Först tänker vi oss till Karystos, på södra Evia. Där träffade vi för några år sedan ett svenskt par, som hyrde ett hus över längre perioder. De hade adopterats av en gatuhund, Kanela, som var oerhört charmig. När de ibland reste hem till Sverige fick en taverna i kvarteret i uppdrag att ge Kanela torrfoder. Första gången de kom tillbaka var hunden mager och lite ynklig. Tavernaägaren berättade att det i princip inte ätits något torrfoder alls!

Oj, självklart, sa svensken, jag glömde berätta att Kanela alltid vill ha olivolja på sitt torrfoder för att äta det - det är ju en grekisk hund!

Annars händer ganska så lite. När vi låg i Poros trodde vi att herr T hade njursten. Vi hittade en läkare, som måttade ett slag i sidan (aj!) och snabbt ställde diagnos. Lite oroligt med ankarliggande och eventuellt njurstensanfall, det var jag inte så sugen på att vara med om. 

Kommer tydligt ihåg när min bror fick ett häftigt njurstensanfall, mitt i natten, när vi var ute i båten. Då låg vi i alla fall vid kaj, och fick till en ambulans. Vad gör man vid en boj, mitt i natten utanför grekisk ö?

Några dagar senare hittade vi ett sjukhus, som efter lite provtagning sa tvärtom, förmodligen någon muskel/mjukdelsåkomma. 

Herr T var ganska nöjd med att slippa 3-4 liter vatten om dagen, och strikt basisk kost, men problemet finns fortfarande kvar, om än mindre. 

Spetses!

Nu har vi till slut tagit oss runt Pelepones, igen. Svurit ett antal vaknätter, när vi varit tvungna att sitta ankarvakt, eftersom det blåst skjortan stundtals. 

Den fina lilla kyrkan i Elafonisos, där prästen höll en lååång söndgsmässa. 

Sen gick hela församlingen på tavernan, för något som kanske kan liknas vid kyrkkaffe.

Vi har stannat i Porto Kayio, Elafonisos och varit en sväng nere på Kithera, som vi inte besökt tidigare. 

Där hade Nordland inte haft så stor tur med navigeringen för ett antal år sedan. 

Kan inte precis säga att vi besökt den ön nu heller, eftersom det var en av de blåsiga nätterna, och det var inte läge att lämna båten och gå på upptäcksfärd dagen efter heller. 

Vi låg i flera dagar i Monemvasia, och där lyckades vi den här gången ta oss upp på toppen av den gamla befästningen, förra gången vi försökte var stenarna på vägen upp så hala av värmen, att vi hoppade den klättringen....

I Monemvasia hade vi ett svenskhörna i hamnen, både Pegasus med Runo och Agneta, som vi träffat i Finike, samt Catten, en Uppsalabåt, låg där. 

Vi fortsatte sen allesammans till Ieraka, som så många av de ställen vi varit på hittills är lite sömnigt nyvakna, med få båtar och få turister överhuvudtaget. 

Igår har vi haft en härlig gennakersegling upp till Spetses, ankrat i en vik. Ligger och lyssnar på bjällror från getter, och skrikande påfåglar.

Fortsatte sedan till Hydra, där Sibina lyckades knö sig in i hamnen, men inte vi. Det blev ankarviken strax intill istället.

Lyckades sen baxa in oss tidigt dagen därpå, när några båtar lämnat. 

Efter dessa vedermödor gick vi på en hike, upp till en av topparna av ön. Svettigt, vackert och fin utsikt.

Hydra har nog Greklands dyraste hus, och man har också bestämt att inga plaststolar får finnas på ön. Inte heller stora hotellkomplex, eller parabolantenner.

På de smala vindlande gatorna traskar åsnorna runt, med packning till affärer, tavernor och hotell, det har säkerligen sett likadant ut i väldigt många år. 

Methoni!

Så har då säsongens segling startat!

Vi lämnade marinan i Lefkas några dagar innan kontraktet löpte ut, sugna på att komma iväg. 

Det blev ankring i favoritviken på Meganisi, Abeliki, den första kvällen. En god dorada hamnade på grillen, och åts upp tillsammans med vännerna på Sibina, Barbara och Hendrik. 

Dagen därpå var det också dags för första doppet, redan 20 grader i den stilla viken!

Färden gick vidare mot Itaka, där vi stötte på vänner från vinterhamnen, Kess och Anne på Engla, samt Stephan på Saga. Engla var på väg till ett möte med sin motormekaniker, som de har en hel del otalt med. Stephan var på väg åt samma håll som vi. 

Vi fortsatte ner till Zakyntos, och hamnade i en bulgarisk folkdansuppvisning. 

De hade också någon form av sopstrejk på ön, stora högar av soppåsar lite varstans. 

Det var en fin nordväst vind, vi ångade på ner till Pilos, och låg för ankar i lagunen. Pilos är en fin liten stad, med speciellt en bra taverna som vi varit på innan. Barbara och Hendrik är duktiga på viner, de skötte med den äran om kvällens val. Tavernaägaren var överförtjust, vi fick med oss både vin och olivolja när vi gick hem. Dessutom gjorde han ett studiebesök i Sibina.

Någradagar senare fortsatte vi till Methoni, lite småsömnigt och innan badturisterna kommit. Betydligt kallare badvatten!

Sibina i full fart!

Årets sista båtdagar!

I övermorgon går bussen/flyget hem för min del. Lite vemodigt och tråkigt på sitt sätt, men också väldigt roligt att komma hem till dotter, släkt, vänner och jobb. 

I Lefkas marina är det lättat trivas. Flera svenska, norska och danska båtar ligger här, det blir alltid en skandinavisk trojka. På Engla, en Stockholmsbåt med Anne och Kess ombord har vi serverats goda middagar. 

Ibland sker samma sak på Lira. Dessutom träffas vi ibland på Porto, hamnpuben, och spelar kort. 

Ikväll är det quiss där, efter den indiska maten som körs dit någon annanstans ifrån. 

I helgen som gick hamnade vi på en cermoni där, för att hedra alla offer från första och andra världskrigen. Den var oerhört brittisk, med storbilds-tv från London under delar av högtiden. 

Det är väldigt mycket engelsmän här, och de sätter kraftig prägel på umgängeslivet, förstås.

Jag har haft ett specialuppdrag, att fotografera diverse vinklar och vrår på en norsk katamaran, och dess rigg. Ingen av ägarna ville upp i riggen, vilket jag kan tänka mig att göra när det är lugnt väder. 

Dessutom har vår egen rigg fått sig den vanliga omgången med parafinolja. Den dagen känns det som om hudkräm är överflödig, jag har olja överallt...

Andra gamla segelvänner har varit på besök, på väg till sin vinterhamn. Asbjörn och Johanne träffade vi första gången i La Coruna, på väg söderut längs Atlantkusten. Alltid lika roligt att ha några dagar ihop igen.

Varje tisdag och torsdag cyklar vi iväg till ett träningspass, som leds av en kvinna som varit professionell dansare tidigare. Hon är väldigt pedagogisk och mycket duktig på att se om kroppen inte är i den ställning den ska vara.

 Idag blev det picnic/lunch på fördäck, där solen pressade på! Det gäller att få med sig så mycket vitaminer som möjligt hem!

Avskedsmiddagar!

Senaste veckorna har vi seglat runt i joniska. Stannat på våra smultronställen, bundit oss fast med många linor när det är åskväder och hårdvind på gång. 

Är det något jag fått stor respekt för det här året, så är det åskstormar! De kommer från helt oväntat håll, är över dig på mycket kort tid, och har enormt mycket kraft i vinden. Tack och lov tar de slut efter någon timma, men det är inte roligt så länge det varar. 

Nu är det istället uppläggningstider, framför allt för de seglare som tar upp båten på land och åker hem.

I Preveza hade vi en god avskedsmiddag med Öivind och Bente, som tar upp Ceres i nästa vecka. 

Turligt nog lyckades vi också få till en annan avskedsmiddag, med Peter och Joy på Ninsar, som vi seglade en hel del med förra året. 

Härligt prat med många roliga minnen. 

Jag fick också mitt sista bad för säsongen, lite kallt, 21 grader, men helt underbart!

Solnedgången från bryggan på Aktio marina, som vi fick låna för att kunna ha en sista middag med vännerna. 

Det är svårt att fatta hur många båtar som ligger här på land, det är ofattbart många master som finns på halvön utanför Preveza.

Nu har vi lagt oss på vinterplatsen. Hunnit tvätta skrovet med sötvatten. Börjat dra pilotlinor för att få ur  fall och andra linor, för att kunna tvätta ur sand och smuts. 

Vi hann dock inte så långt, innan bryggrannen tvärs över bjöd in till samkväm på Porto, hamnens bar. 

Thomas får nog inte så tråkigt här i vintern!