Denia!

Så har då denna säsongen startat, med för oss nya rutiner. Vi har en ny besättningsmedlem ombord, Skipper (för att han bestämmer det mesta numera).
Han är en ytterst charmerande liten pudel, som stundtals accepterar att kissa på sin gröna matta i duschen, där det är lätt att pumpa ut och spola rent, stundtals bara vill springa omkring i land.

Vi har lämnat Almerimar i mitten av april, för att segla upp till vänner som övervintrat i Cartagena.
Där firade vi en regnig och blöt påsk, och läste samtidigt om värmen Sverige! Märkliga tider är det!

Vi fortsatte norröver, med några dagar för ankar i Torrevieja, där Illusion med Ingemar och Eva kom ikapp.
 Nästa stopp blev Altea, med marinaliggande, för pudelbad och handling. Även vi fick ren tvätt, och rena kroppar. Vattnet är fortfarande ganska kallt.
Calpe har en alldeles utmärkt ankringsplats utanför hamnen, där låg vi flera dagar.
Träffade vännerna på Tesiee, som var på väg över till Ibiza. Vi fortsatte tillsammans till en ankarvik norröver, Illusion kom också med. Det blev till slut en trevlig samling dagar, med pot lock i olika båtar var kväll.
Nu är vi sedan några dagar i Denia, väldigt mysig liten stad med en gammal stadsdel, många barer och fina krogar. Dessutom en båtmässa i marinan, med saker att gå och titta på!

Ny blogg!

Hej alla fina bloggläsare.
Vi måste av någon anledning byta blogg, det fungerar ej längre med Blogger, av en anledning som inte vi förstår, men det säger förmodligen inte så mycket.....
Det finns ingen uppdatering av Blogger som är kompatibel med  min IPad, därför finns vi nu istället på sylira.worldpress.com.
Hoppas att vi ses där, och att vi har lite mera tur med det tekniska!
Hälsningar, Thomas&Irene

Vathi, Meganisi!

Efter en dryg vecka i Lefkas marina lämnade vi samma morgon vårt vinterkontrakt gick ut, den 1 april.
Det blåste ganska mycket, så vi slöade bara ner genom kanalen och ankrade utanför Ligia, i bra skydd.
Så skönt att vara ute ”på riktigt” igen! Visst är samvaron med andra seglare i marinan trevlig, bl a hade vi en middag med många härliga norrmän, en sk skandinavisk afton, strax innan vi stack, men det är oslagbart att vara ute för ankar.
Efter någon dag, innehållande premiärdoppet för mig, gick vi norrut igen och satte segel upp mot Preveza. Alltid lika spännande om alla linor hamnat på rätt plats.
Vi ankrade en natt vid Preveza, men fortsatte vidare till Vonitsa, som har en bra gratisbrygga med fritt  vatten.
Där stannade vi över grekiska påsken, firade tillsammans med vännerna Simon och Bev från England, och Chris från Irland.

Simon och Bev har nyss köpt en båt, och är ute för första säsongen. Han har seglat förr, inte hon.
De gifte sig för sex veckor sedan, har hyrt ut och sålt av sina ägodelar och ska fortsätta livet ombord.
Tyvärr sprack en del av rodrets delar, kvadranten på roderaxeln, redan under första turen.
De hasade sig in till bryggan, och kommer att stanna där tills reservdelen behagar komma.
En amerikansk båt, Hunter, kräver dock amerikanska delar, så det lär ta ett tag!
Men, med deras härliga inställning till livet blir det nog inga problem.

Vi fortsatte ut till de folktomma öarna Vouvalos, och låg där helt ensamma några dagar.
Helt magiskt ställe i fint väder, med gott om delfiner och pelikaner att titta på.
Hela stora lagunen innanför Preveza är ganska grund, med smågrumligt vatten och gott om fiskeodlingar. Det finns också en underjordisk vulkan en bit in, som påstås ge lite varmare vatten i lagunen. Myllrade av fisk gjorde det i alla fall.

Tillbaka till Preveza, för matbunkring och vattenpåfyllnad.
Sen söderut igen, till favoriten Meganisi. Först låg vi i Abeliki bay, ensam ankarbåt igen, Minas taverna var inte öppen ännu, de jobbade för fullt med att fixa i ordning den. Vi fick. gärna låna tvättmaskinen om vi ville, men det skulle bli hård vind, så vi avvaktade.
Vi draggade en gång tidigt på morgonen, men det var ljust ute och lätt att ankra om.
Stannade hela nästa dag också, Lira åkte hit och dit i vinden.

Nu har vi flyttat oss till kajen i Vathi, där vi stannar inatt.

Ithaka

De senaste veckorna har vi haft fina besök ombord. Först kom Gunnar och Lotte en gång till i år, jättekul!

De var med och firade min födelsedag, på Georges taverna på Kalamos. Dessutom fick jag ett roligt spel, med massor av matfrågor. Det är mycket man inte vet, men ibland hoppar vissa saker fram någonstans djupt in i hjärnvindlingarna. Vilken bok associaserar du med mandelkakor, till exempel?

Vi var i Vathi, på Meganisi. Hittade god öl, och stannade flera dagar eftersom det kom lite mycket vind. 

Annars har oktober hittills varit helt ljuvlig, med svaga vindar, soligt och massor med bad. 

Nu kommer en uppmaning till alla i Göteborgstrakten, som vill skaffa en braskamin. 

Bilden får tala för sig själv! Han heter Jimmy!

Sen kom Marje, och med henne en skön vecka, och massa tavernabesök!

Idag ligger vi i ett underbart litet sund, med kristallklart vatten och massor av nyfikna fiskar. De var så många, att vi tyckte det var tur att Marje hoppat av för några dagar sedan. Hon gillar inte att bada med fiskar i massor runt sig. Vi är helt själva, några får på en liten ö intill, det är allt. En sköldpadda mumsar på något strax intill. 

Gott kött på grillen, fin utsikt. 

Och många bad blir det, gäller att passa på såhär på slutet. Vattnet är fortfarande mellan 23-24 grader, helt underbart. 

Men, lite jobb gör vi också. Symaskinen åker fram då och då, det är alltid något som ska lagas. Idag var det duchdraperiet. Sämre arbetssituation kan man ha, eller hur?

Jag har faktiskt blivit anlitad en del i sommar, pga just symaskinen. Blivit hämtad i jolle, till vänners båt, efter frågan kan vi få låna dig och din symaskin några timmar?

Det är allt från blixtlås i byxor, spruckna sömmar i badbyxor och revor i segelkapell som blivit fixade. 

Ammoudia!

Efter fina dagar I Vonitsa gick vi ut till en grupp öar, låg där helt själva, med ganska många sköldpaddor som enda sällskap. Vi tog dingen till ett litet samhälle norröver, som förutom häftigt marskland också hade en gammal bysantinsk kyrka.

Vi seglade norröver, upp mot Paxos och Lakkaviken. Där var det lite svårt att lägga till, jag simmade med kätting och lina mot land. Tanken var att lägga fast runt en sten, men innan vi var helt klara med det, satt Lira fast på en annan sten....

Stor räddningsmannöver förstås, och till slut, med tre dingars hjälp kom vi loss!

Rodret ser ut som om en haj har tagit ett bett!

Har nog aldrig sett så många båtar i den här viken, som denna morgon! Och då har redan många lämnat!

Corfu stad är väldigt trevlig. Det är lätt att vandra runt i gamla stan, massor med fina gränder. 

Först låg vi för ankar utanför segelklubben Nauk, sen, eftersom det skulle bli åska och mycket vind, flyttade vi oss till Mandrakihamnen, som man landvägen kommer till genom det gamla fortet. Hur mysigt som helst!

En kväll blev det finmiddag på Venetian Well, underbar mat där varje rätt ser ut som ett konstverk. 

Många fina parker, som den här med asiatisk konst, att vandra runt i. 

Till slut började vi segla söderut igen, fina vännerna Lotte och Gunnar kommer till Lefkas snart. 

Och, på vägen lyckades vi få upp en mahi-mahi! 

En fantastiskt vacker fisk, vilt kämpande innan vi vann den ronden. Och, den smakade utmärkt på grillen!

Vonitsa!

För att komma undan alla charterbåtar seglade vi in i lagunen öster om Preveza. 

Där har vi inte varit innan, och det blev en trevlig överraskning. 

Många fina ankarställen, och i Vonitsa också en bra brygga. 

Sibina ligger intill oss, och förbereder sin båt för upptagning senare i veckan. 

Vi går istället promenader, sitter på kaféer och har det allmänt bra. 

Vonitsa har en gammal borg, dit vi givetvis tog oss upp. Ganska så förfallet, men med fin utsikt. 

Denna mysiga lilla figur mötte vi uppe vid borgen, det enda levande som fanns däruppe (med ben, i alla fall). Den väste lite åt oss, och kravlade vidare.

I hamnen såg vi igår en stor vattensköldpadda, paddlande omkring och letade mat. 

En av tavernorna har "drunken mussels" på menyn. De är kokta/smaksatta med Ozo, och var väldigt goda!

Häromdagen gick jag en promenad. Kom tillbaka med rosépeppar, fikon och lime. 

Det är alltid fascinerande med hur grekerna hanterar gamla hus. Mitt i stan, med fina hus runtomkring, står ibland ett helt förfallet hus. Förmodligen alldeles för dyrt att riva, istället får det vara kvar. 

En del är faktiskt vackra i sitt förfall. 

Kalamos!

Vår tid i Patras blev över förväntan. Vi stannade två nätter i denna till storlek 3:e största stad i Grekland. 

Bullrig och mycket trafik, men också fin gammal stadsdel med mysiga tavernor. 

Efter lite prat med hamnkaptenen, blev det ingen hyrbil som vi tänkt. 

Istället tog vi bussen österut, för att komma till en järnväg upp i bergen, smalspårig, med kugghjul i mitten. 

Brant, hisnande och vackert. Till slut kom vi fram till byn Kalavryta, som vi trodde var ett religiöst centrum. Det hade det nog varit en gång i tiden, med många kloster runt omkring, men nu var det en ganska trist håla. 

Och, vi hade många timmar innan tåget gick tillbaka igen.....

Efter lite googlande bestämde vi oss för att gå till ett kloster, ca en halv mil bort. 

Vi räknade ut att det borde ta ca tre timmar fram och åter, och då skulle vi ändå hinna äta innan tåget gick. 

Vi gick, och gick. Varmt som tusan, och uppförsbacke. 

Till slut kom vi äntligen fram, och insåg förstås att vi hade kläder som inte var lämpliga för klosterbesök. 

Shorts och linne gick inte an. Ej heller shorts på männen. 

En gullig munk fick oss att ta på något slags kroppsförkläde för oss kvinnor, och STORA långbyxor för Thomas och Hendrik. 

Vi såg ut som mentalsjukhuspatienter från 50-talet!

Utanför klostret, innan förklädnaden!

Klostret.

Men, vi kom in, och fick se kyrkan och ett museum. Imponerande. 

För tillfället var det sex munkar som bodde där, det fanns rum för tjugo. 

Men, som en munk sa, de flesta yngre människor är mer intresserade av beacher och barer.

Nu har vi tillsammans med Sibina besökt George taverna på Kalamos. En go kväll, med mycket mat och vin. 

Men, bakom hamnpiren var det stiltje, så vi gick ut och ankrade i Port Leone istället. 

Där fanns en gång en by, men efter en jordbävning 1953 lämnade alla byn, och flyttade till fastlandet. 

Husen byggdes inte upp, men kyrkan är fortfarande i gång. Var söndag kommer folk från Kalamos by för att sätta nya blommor på altaret och fylla oljelamporna. 

Bland de gamla ruinerna fanns också en olivpress.

En del olivträd har det mest knepiga sätt att växa på!

Lira för ankar i Porte Leone.