söndag 3 september 2017

Kalamos!

Vår tid i Patras blev över förväntan. Vi stannade två nätter i denna till storlek 3:e största stad i Grekland. 
Bullrig och mycket trafik, men också fin gammal stadsdel med mysiga tavernor. 
Efter lite prat med hamnkaptenen, blev det ingen hyrbil som vi tänkt. 
Istället tog vi bussen österut, för att komma till en järnväg upp i bergen, smalspårig, med kugghjul i mitten. 
Brant, hisnande och vackert. Till slut kom vi fram till byn Kalavryta, som vi trodde var ett religiöst centrum. Det hade det nog varit en gång i tiden, med många kloster runt omkring, men nu var det en ganska trist håla. 
Och, vi hade många timmar innan tåget gick tillbaka igen.....
Efter lite googlande bestämde vi oss för att gå till ett kloster, ca en halv mil bort. 
Vi räknade ut att det borde ta ca tre timmar fram och åter, och då skulle vi ändå hinna äta innan tåget gick. 
Vi gick, och gick. Varmt som tusan, och uppförsbacke. 
Till slut kom vi äntligen fram, och insåg förstås att vi hade kläder som inte var lämpliga för klosterbesök. 
Shorts och linne gick inte an. Ej heller shorts på männen. 
En gullig munk fick oss att ta på något slags kroppsförkläde för oss kvinnor, och STORA långbyxor för Thomas och Hendrik. 
Vi såg ut som mentalsjukhuspatienter från 50-talet!


Utanför klostret, innan förklädnaden!


Klostret.

Men, vi kom in, och fick se kyrkan och ett museum. Imponerande. 
För tillfället var det sex munkar som bodde där, det fanns rum för tjugo. 
Men, som en munk sa, de flesta yngre människor är mer intresserade av beacher och barer.

Nu har vi tillsammans med Sibina besökt George taverna på Kalamos. En go kväll, med mycket mat och vin. 
Men, bakom hamnpiren var det stiltje, så vi gick ut och ankrade i Port Leone istället. 
Där fanns en gång en by, men efter en jordbävning 1953 lämnade alla byn, och flyttade till fastlandet. 
Husen byggdes inte upp, men kyrkan är fortfarande i gång. Var söndag kommer folk från Kalamos by för att sätta nya blommor på altaret och fylla oljelamporna. 


Bland de gamla ruinerna fanns också en olivpress.


En del olivträd har det mest knepiga sätt att växa på!



Lira för ankar i Porte Leone.

Inga kommentarer: