Evvia!

En lagom blåsig lördagskväll plockade vi upp vännen Marje i Lavrion. På söndagen seglade vi ut till Kea, där Ninsar med Peter och Joy redan ankrat. Vi hittade en kajplats, och sen blev det en helt underbar dag. Bad, god middag på sunkig taverna, (allt är inte som det ser ut), och sen - många timmar med folkmusik live på kajen! Vi var lite bekymrade, när vi såg högtalarna, men detta, det var en bonus!

Hur många timmar kan man dansa "zorbadans"? Ganska många. 

Oftast en eller annan svensk kvinna i täten. Roligt var det i alla fall.

Efter denna härliga upplevelse kom en annan. Nordanvinden. Intensiv, stark och ihållande. Ändå säger lokalbefolkningen att det inte är Meltemin som har börjat. De känner inte igen vädret, tycker att det är dåligt, och för blåsigt! 

Det tycker vi också!

Vi tog oss till Karystos på Evvia, knöt ordentligt fast i en betongkaj, och blev kvar ett antal dagar. 

Eftersom Marje gärna ligger vid kaj, och vi helst ankrar, blev veckan superbra. 

Vi träffade stans bästa krögare, och blev snabbt stamkunder. Fick kindpussar var gång vi sågs, (inte Thomas), och bjöds på alltmer extra. 

Gå till denna härliga krog i Karistos!

En dag skulle Marje och jag vandra några timmar, upp till en gammal borg. Det var intensiv vind hela vägen, det gällde att hålla i allt, både hatt och ryggsäck!

När vi var nästan uppe, visade det sig att vi gått fel, skyltar är nämligen inte grekernas bästa gren. Vi hamnade i en gethage, med om möjligt ännu brantare väg upp. Då tyckte vi att vi gjort nog åt historien, stenhög eller ej, och vandrade ner igen.

Fin akvedukt!

Det närmsta vi kom den berömda borgen!

Dagen efter hyrde vi bil, ställde tom klockan! Åkte tidigt, på slingriga vägar upp till Chalida, och tittade på bron som vi ska förbi om ett tag. Det strömmar rejält där, och den öppnar oftast bara efter midnatt, så det var gott att se hur det ser ut i dagsljus. 

Efter lunchen, sen eftermiddag, åkte vi mot bergsbyn Steni. 

Helt annorlunda klimat, lummigt och grönt. Väldigt vacker by, där blev det en kaffe. 

Sen började problemen .....

Vi var sent ute, och startade med en liten genväg hemöver. Den var ok ibörjan, men efter ett tag...

Det blev en kostig, med ravinliknande ras och stora gropar överallt. Sakta mak på ettans växel, ibland tvåan! Till slut vågade/kunde vi inte vända, och vägeländet tog aldrig slut! 

Aldrig har vår längtan efter asfalt varit så stor!

Men, vi fick se en Retsinaskog! Om ni vill veta vad det är, krävs direktkontakt!

När vi till slut fastnade, och med lock och pock fick vår Toyota över avgrunden, var vi strax uppe på asfalten igen. 

Men, det kostade en knölig plastlist framtill!

Till slut släppte vi i alla fall kajen i Karystos, Marje skulle med färjan från Marmari.

Med minsta storseglet, och röda stormfocken tog vi oss hisnande 15 distans...

Det blåser fortfarande som satan, och vi hade turen... att lägga oss bakom en fiskebåt som var ute inatt och trålade. Idag rensade han trålen, och gissa vad Lira är översållad av? Jo, just det, fiskfjäll. 

Ibland lyckas vi inte så bra... men det är ganska kul ändå!

Nu är vi själva igen, efter sista greksallad lunchen!

Marmari. Rolig trappa!

Den traditionella lunchen på Lira!