Kanonsegling hela vägen, vi ankrade till slut i huvudstaden Mirini.
Efter någon dag gick vi in till stadskajen, och där drabbades vi återigen av katamaransmittan....
Vi mötte Barbara och Henrik från Borkum, och hade trevligt tillsammans ett tag.
Trevlig var också deras båt, en Lagoon 38.
Tyvärr blev både Thomas och jag lite för förälskade i denna båt, det var nästan så att vi skämdes när vi kröp ner i Lira senare på kvällen!
Thomas har till och med börjat planera var han ska ha olika saker - det bådar illa!
Barbara och Henrik på sin fina båt!
Själva staden var också trevlig, med sitt fort på en hög klippa strax ovanför.
Gamla murar fanns det gott om, men allt var ganska förfallet.
Vi fortsatte efter några dagar längre söderut, och låg för ankar på flera fina ställen.
Men, så kom en ny omgång meltemin, av det kraftigare slaget.
Därför har vi nu tagit oss in i en stor vik, där ett enormt sjöslag, Gallipoli, förlorades av engelsmännen i början av nittonhundratalet.
Den största kyrkogården, med engelska gravar, ligger en bit öster om Mourdres, där vi nu ligger för kaj.
Återigen en liten avsomnad by, det är vi och en segelbåt till.
Ganska skönt, och med lite tillgång till internet kan vi försöka hitta en lucka i vädret, och ta oss ner till Lesbos om några dagar.
Vi försöker hitta en person som kan hjälpa oss att svetsa rostfritt. Den ganska nya toatank som vi installerade innan vi lämnade Sverige, visar sig tyvärr läcka.
Trist, och äckligt jobb!
Men, i väntan på det har vi det härligt. Grillar god mat om kvällarna, när temperaturen sjunker så pass mycket att det känns i i intressant att äta.
Badar många, många gånger. Vattnet svalkar, i alla fall efter ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar