Finike!

Så ligger vi då vid vår vinterbrygga, och båtlivet har tagit sig lite andra former. 

Men, innan vi kom hit, sög vi ut det mesta av trakterna runt Kekova, Woodhouse bay, Kale Köy och Gökkaya Limani. 

Många trevliga ankarplatser, ibland med små byar intill. 

På flera ställen fanns färskvattenkällor, som gjorde ytvattnet betydligt kallare än en liten bit ner. 

Här är Kale, med borgen längst upp. 

Nästan uppe, med härlig utsikt åt alla håll. 

Kan ni se Lira långt där nere? Vi ser pyttesmå ut, vilket vi i och för sig är i många hamnar och ute på havet, men just här ankrar vi ihop med turkiska gulets, ganska stora turistbåtar med många gäster på varje.

De här trakterna har varit hårt drabbade av jordbävningar, även om det är längesedan nu. 

Däremot är det massor av rester kvar av detta, på ön Kekova finns en sjunken stad, som går att se från vattenytan, i alla fall med lite fantasi.....

Vi åkte sakta med dingen, tittandes ner i vattnet, och försökte förstå vad vi såg.

På andra sidan Kekova roads, i Kale, sticker resterna av en sarkofag upp ur vattnet.

Finike stad är en trivsam historia. Vi har varit här i en och en halv vecka nu, och trivs gott. 

Cyklar runt, får punkteringar, hittar hjälp att laga allt från det, till bra segelmakare, som ska fixa till lite sömmar (och en lite större grej, som vi lyckades åstadkomma i en gipp). 

En av travarna i masten brast, och givetvis följde seglet med på den övningen. 

Nu har vi intensiva diskussioner med steelmannen, som ska göra en ställning för solceller i aktern. 

Som tur är kan han viss tyska, vi tar oss stapplande framåt. 

Vår brygga, en av tre, alla fyllda med cyklar, lite parabolantenner, slangar och annan diverse bråte. 

Vi ligger en bra bit ut, med morgonsol i sittbrunnen. 

Förnämligt nog kan man gå ut genom en grind, och hoppa i havet på andra sidan piren. 

Stor stege och trappa dit ner, till detta härliga salta - och fortfarande varma vatten. 

Vår dusch, toalett och laundry. Mycket välfungerande, rent och snyggt!

Laundryn sköts av en turkisk gumma, som med möda kan förstå vad som ska göras. 

Men, vilket härligt leende, då gör det inte så mycket att det finns andra kommunikationsproblemem.

Givetvis finns också här hamnhundar. Denna sötnos har dock bara tre ben, men är go och kelsjuk var gång men passerar. Sen finns det några till, 2-3 stycken. En dag på stan, undrade vi över en hund som strök runt oss hela tiden. När vi kom hem till marinan igen, insåg vi att det var hamnvakten, som hade lite koll på oss!

På samma sätt som i Grekland, sköts hundarna noga om, med både mat och sjukvård.