Årets sista båtdagar!

I övermorgon går bussen/flyget hem för min del. Lite vemodigt och tråkigt på sitt sätt, men också väldigt roligt att komma hem till dotter, släkt, vänner och jobb. 

I Lefkas marina är det lättat trivas. Flera svenska, norska och danska båtar ligger här, det blir alltid en skandinavisk trojka. På Engla, en Stockholmsbåt med Anne och Kess ombord har vi serverats goda middagar. 

Ibland sker samma sak på Lira. Dessutom träffas vi ibland på Porto, hamnpuben, och spelar kort. 

Ikväll är det quiss där, efter den indiska maten som körs dit någon annanstans ifrån. 

I helgen som gick hamnade vi på en cermoni där, för att hedra alla offer från första och andra världskrigen. Den var oerhört brittisk, med storbilds-tv från London under delar av högtiden. 

Det är väldigt mycket engelsmän här, och de sätter kraftig prägel på umgängeslivet, förstås.

Jag har haft ett specialuppdrag, att fotografera diverse vinklar och vrår på en norsk katamaran, och dess rigg. Ingen av ägarna ville upp i riggen, vilket jag kan tänka mig att göra när det är lugnt väder. 

Dessutom har vår egen rigg fått sig den vanliga omgången med parafinolja. Den dagen känns det som om hudkräm är överflödig, jag har olja överallt...

Andra gamla segelvänner har varit på besök, på väg till sin vinterhamn. Asbjörn och Johanne träffade vi första gången i La Coruna, på väg söderut längs Atlantkusten. Alltid lika roligt att ha några dagar ihop igen.

Varje tisdag och torsdag cyklar vi iväg till ett träningspass, som leds av en kvinna som varit professionell dansare tidigare. Hon är väldigt pedagogisk och mycket duktig på att se om kroppen inte är i den ställning den ska vara.

 Idag blev det picnic/lunch på fördäck, där solen pressade på! Det gäller att få med sig så mycket vitaminer som möjligt hem!

Avskedsmiddagar!

Senaste veckorna har vi seglat runt i joniska. Stannat på våra smultronställen, bundit oss fast med många linor när det är åskväder och hårdvind på gång. 

Är det något jag fått stor respekt för det här året, så är det åskstormar! De kommer från helt oväntat håll, är över dig på mycket kort tid, och har enormt mycket kraft i vinden. Tack och lov tar de slut efter någon timma, men det är inte roligt så länge det varar. 

Nu är det istället uppläggningstider, framför allt för de seglare som tar upp båten på land och åker hem.

I Preveza hade vi en god avskedsmiddag med Öivind och Bente, som tar upp Ceres i nästa vecka. 

Turligt nog lyckades vi också få till en annan avskedsmiddag, med Peter och Joy på Ninsar, som vi seglade en hel del med förra året. 

Härligt prat med många roliga minnen. 

Jag fick också mitt sista bad för säsongen, lite kallt, 21 grader, men helt underbart!

Solnedgången från bryggan på Aktio marina, som vi fick låna för att kunna ha en sista middag med vännerna. 

Det är svårt att fatta hur många båtar som ligger här på land, det är ofattbart många master som finns på halvön utanför Preveza.

Nu har vi lagt oss på vinterplatsen. Hunnit tvätta skrovet med sötvatten. Börjat dra pilotlinor för att få ur  fall och andra linor, för att kunna tvätta ur sand och smuts. 

Vi hann dock inte så långt, innan bryggrannen tvärs över bjöd in till samkväm på Porto, hamnens bar. 

Thomas får nog inte så tråkigt här i vintern!

Höst i joniska havet!

Det är en speciell känsla det här med höst. Förknippat med regn på tvärsen, kallt och blött. Mörkt. 

Då tänker jag förstås på Göteborg i första hand. 

Här nere är det också lite mörkt, speciellt på kvällarna, men vattnet är fortfarande underbara 24 grader varmt, och det är lugnt och stilla i hamnar och byar. 

Den intensiva trafiken med charterbåtar har lagt sig, och det är lätt att hitta fina ankarplatser. 

Senaste veckan har vi seglat tillsammans med norska båten Ceres, och Öivind och Bente. 

Vi seglade längs Atlantkusten ihop 2013, och har också legat i samma marina vintertid, ett år i Messolonghi. 

Det blir många goda middagar, och inte minst kubbspel! Vi kvinnor ombord utklassade männen i den första spelomgången, snart är det nog dags för en ny omgång. 

En av våra favoritöar är Meganisi, som har så många bra ankarvikar. 

Högst upp på ön finns en liten by, som det är värt mödan att promenera upp till. I Kryssarklubbens årsbok 2011 finns en fin berättelse om byn, och ett foto på en gammal kvinna som sitter i ett gathörn med sin vävstol. 

Hon sitter där fortfarande, med sina traditionella svarta kläder!

Vis av skadan har vi börjat akta oss väldigt noga för åskväder, som ofta innebär mycket starka vindar....

Nu ligger vi med massa linor iland på Sami, vid stadskajen. Vädret säger att det ska åska jättemycket, och komma stora mängder regn, men inget händer.....

Snart skiter vi i försiktighet, och går ut och seglar, just nu är vi enda segelbåten vid stadskajen!

Fortfarande marinaliv!

Nu är vi inne på tredje veckan här i marinan, börjar så smått vänja oss vid brygglivet. Vi cyklar ofta ut och badar norr om staden, där finns en fin stenstrand med en lyxig sötvattendusch. 

Igår hyrde vi en bil, och tog en tur runt hela ön. Vackert, lite höstlikt på sina håll, i många små bergsbyar var tavernorna stängda för säsongen. 

Fina höstfärger högt uppe i bergen.

Vi stannade till på många ställen, strövade runt i Vasiliki, som vi inte varit i sjövägen. 

Där blev det vätskepaus!

Vasiliki ligger i en av de södra vikarna, och på vägen tillbaka försökte vi åka en väg, som på kartan var utmärkt som "vacker liten väg, i god kondition".

Det stämde ganska dåligt, den blev sämre och sämre, smal och stenig. Till slut vågade vi inte fortsätta, hade en annan risig grusväg på Evia, med en annan hyrbil i minnet, utan lyckades vända och ta oss tillbaka....

Idag kom känslan av julafton på Lira! Flera killar i röda Paleroströjor kom med stora lådor, många av våra instrument hade kommit. Trots att det är lördag började de jobba med installationen, förmodligen blir inte allt klart idag, men det är ändå så skönt att det går framåt!

Härligt kaos på och i hela båten!

Levkas marina

Nu ligger vi stadigt förtöjda i marinan här på Levkas. Paleros yatchservice kom snabbt ombord, och en kort stund senare var alla instrument borta, de har till och med varit uppe i masttoppen och tagit med sig vårt nya vindinstrument där, som vi skruvade fast under våren. 

Allt är inskickat till Ray Marine i Athen, och inom någon vecka vet vi om det går att reparera, eller om vi ska ha nya instrument. 

Bara här i marinan finns ytterligare sex båtar med liknande skador, och i hela området massvis, så de förbereder oss på att det kan ta tid.....

Visst, vi har inte bråttom, men att ligga stilla så här är inte riktigt vår grej! Vi har plockat fram cyklarna, för att lätt kunna ta oss till någon strand, och vi har också börjat jobba med att få bort nåten, som sitter mellan teakribborna i sittbrunnen. Den svarta massan har blivit kladdig av sol och ålder, vilket syns i byxbaken så fort man sitter utan dyna, inte så kul. 

Det är alltså lite båtjobb, som egentligen vi tänkt först till vintern, men som vi försöker få till nu. 

Innan vi kom hit, lyckades vi få till flera fina ankringar tillsammans med Klas och Annika på Saga. Vi har inte sett varann ute på havet, sedan vi seglade från Sverige tillsammans 2013. 

Efter Gibraltar har vi valt olika vägar, desto mer kul att mötas igen här!

Lakka på Paxos.

Korfu!

Den senaste veckan har varit väldigt händelserik, i både positiv och negativ bemärkelse. 

Jag börjar med det positiva. 

Alexander har seglat med oss senaste veckan, roligt och trevligt som vanligt. Under veckan fick han dessutom besked om att han var första val till ett nytt jobb han sökt. Jättekul, vi är alla glada för hans skull!

Vi har rört oss runt Korfus kust, samt några ställen på fastlandssidan. 

Både delfiner och sköldpaddor har varit på besök runt båten, så långt allt ok!

Den här mycket speciella båten har ofta ankrat på samma ställe, vi döpte den till strykjärnet.

Men, nu kommer det negativa. En natt vaknade vi på efternatten av ett enormt åskväder, med mycket starka vindbyar. Vi visste det skulle blåsa en del från syd, men åskvinden kom från nordost, så våra fint bundna tampar i land var bara ivägen. Ankaret släppte, trots mycket kätting, och vi var nära att spolas upp på land. Klarade oss med ett nödrop, lite gammalt spackel lossade från rodret, lite skrap i kölen. 

Desto värre var det med allt det elektriska. Vindinstrument, logg, fluxgatekompass, radion till ankarspelet - allt var utslaget av åskan. 

Vind och hagelliknande regn höll på i länge.

När vi till slut ankrat om igen, tog det bara någon timma, innan allt började om. 

Efter nästa ankring, som inte höll speciellt länge, hade vi med oss en gammal kättiingstump upp på vårt ankare. När jag kämpade med att få av den, gick båtshaken av.....

Sen var det mesta av oturen slut. Natten efter blev det ytterligare vind och åska, och en annan båt höll på att ramma oss. De missade med en meter, men rev upp vårt ankare, så det var bara att börja om. 

Sista kvällen i Korfu, med Alex.

Far och son i badet!

En av de fina kyrkorna i gamla stan.

Visst blir man sugen!

Levkas!

Senaste veckorna har vi seglat runt i södra joniska med fina vännerna Hendrik och Barbara. De har äntligen fått sin båt i ordning, och det mesta fungerar bra efter råttans framfart.

Tack vare deras kontakter och hantverkare under reparationstiden, har vi idag träffat en kille som klär om våra salongsdynor i vinter. 

Inget lätt jobb att välja tyg - det fanns massvis! Vi bestämde oss för en ljus, läcker variant, som ska vara vattentät, smutsavvisande och givetvis var dyrast!

Men, den mesta tiden har vi badat, ätit, badat igen!

Barbecue på Lira

God middag på Sibina!

En dag på Cefalonia hyrde vi bil, och gjorde en dagsutflykt. Det blev en del turistande, först en grotta med underjordisk sjö.

Läckert med massa stalaktiter, och vatten som gick under hela ön från västra sidan, till den östra. 

Det viktigaste besöket var till vingården Robola, som är ett koperativ med odlare, en av druvorna finns bara här på Cefalonia. 

Efter rundvandring och provsmakning såg bilen ut så här...

Som om inte det var nog, hittade vi senare en Lidl, efter det var det fullt ända upp till taket!

Intill vingården hittade vi dessa får, som såg ganska roliga ut!

Helt fantastiskt vatten på västsidan ön!

Katakolon!

De senaste veckorna har vi i ständig motvind tagit oss runt Peleponesos. 

Vi har legat i flera hamnar vi besökt förr, som till exempel den mysiga Monemvasia, med sin gamla stad på halvön utanför. 

Där var det intressant kalabalik i hamnen, det blåste hård vind och strax efter oss kom ett gäng charterbåtar. 

Några lyckades lägga till, men en gick kraftigt på grund, och det tog ett bra tag, och många försök av olika sorter, innan en av kompisbåtarna vågade sig ut igen, och med hjälp av en dinge fick en tillräckligt lång lina till den strandsatte. Då äntligen släppte leran runt kölen, och de kom loss. 

Det är alltid intressant att se alla andra, inklusive oss själva, som tittar på kaoset. En del satte till och med upp "åskådarplatser" på fördäck, för att inte missa något. Men, ingen önskar sig den utsattes position....

Den här gången gick vi upp i de olika vikarna som finns på sydsidan av Peleponesos, och stannade bland annat en natt i Kalamata. 

De har en marina, som några tipsat om som vinterövernattningsplats. Marinan var väl ok, men ganska sunkig. Själva hamnområdet likaså, och hettan hindrade oss från att utforska stadens centrum,som låg relativt långt bort - flera kilometer....

Vi var nöjda att den stora supermarketen hade fri leverans ned till båten, skönt att bara handla, betala och masa sig tillbaka för att ta emot alla tunga varor. 

Ett ställe vi gillar är Pilos. Den här gången låg vi längst in i den stora lagunen, i ett litet sund som vette ut mot havet. 

I lagunen stod en strid på kniven i samband med Greklands befrielse 1827. 

Turkarna låg där med en stor flotta, 89 skepp och 2450 vapen, engelsmännen kommer inseglande med 26 skepp och 1270 vapen, och med orkestrarna på fördäck, spelandes musik. De ankrar mitt i fällan, med alla turkiska skepp på alla håll runt sig, och lyckas på något sätt sänka hela den turk-egyptiska flottan.

Vi nöjde oss med att klättra upp till en gammal borg, med härlig utsikt åt alla håll.

Därnere, inne i lagunen ligger Lira. Lite besvikna var vi nog över att inte få med en gammal rostig kanon upp i ankaret.

Nu är vi åter i Joniska havet. Sista stoppet på Peleponessidan blev Katakolon. När vi kom på kvällen och ankrade i viken, låg tre enorma kryssningsbåtar där. Små skyttlar åkte fram och tillbaka med alla som var iland, och säkert skulle besöka Olympia. 

Vi var här för två år sedan, utanför säsong, och då såg det helt annorlunda ut. Nu hittade vi knappt lite mat, för alla juvelerare, kläder och souvernirbutiker. Är inte det konstigt, att dessa kryssningsgäster är intresserade av just smycken, och mera kläder? 

Idag när vi vaknade var det två nya, betydligt mindre skepp, i hamnen. 

Nu är vi på väg till Zakynthos! Där hoppas vi på att se mera sköldpaddor, och mindre kryssningsbåtar!

Navplion!

Nu har vi seglat en dryg vecka tillsammans med vännerna Hendrik och Barbara från Borkum. 

De kom med färja till Siros, och sen fortsatte vi mot Kithnos, för att komma undan den ständiga och envisa meltemin, som blåser hårt från norr under sommarmånaderna. 

Efter några dagar där, stannade vi på Poros, där vi också träffade Ron och Francesca, från Holland.

Vi seglade tillsammans förra sommaren, på västsidan av Evia. Nu har de precis köpt ett hus strax utanför Navplion, och kommer att bosätta sig här för gott. Två hästar, som Francesca har, ska också transporteras ner. 

Barbara och Hendrik, med Poros bakom ryggen.

Vi har verkligen haft en fin vecka ihop, med mycket prat, vin, tavernabesök, goda frukostar och många bad.

Blixtlåset i kapellet till vårt storsegel har till slut gett upp, och det har varit ett lock och pock för att få ihop hela kedjan varje dag. Solen äter intensivt på allt material, men själva kapellet håller ännu. 

I Porto Helio finns en Yatch service, som kunde beställa sex meter åt oss, och dit ska vi i början av nästa vecka, för att få det jobbet gjort innan det bär söderöver igen. 

Vanligtvis seglar Barbara och Hendrik en katamaran, så det var en aning ovant med en lutande enskrovsbåt igen.

Siros!

Lite trötta på hård vind, är vi nu.

Efter senaste omgången med Meltemin har vi gått västerut, via fina Amorgos,  Paros och nu är vi på Siros.

Hit kommer våra tyska vänner Barbara och Hendrik på fredag morgon, då ska vi kravla oss runt hörnet till huvudstaden. De har haft en väldig otur, båten blev uppäten av råttor under vintern, när de var hemma och jobbade.  Nu renoveras den, men det tar tid. För att få lite segling kommer de ombord hos oss någon vecka. 

Vi ligger i en vik, Varis, med några andra båtar, bl a en dansk besättning, som chartrat en båt för ca 20.000:- för en vecka. Tyvärr klarar de inte att förflytta sig, de var väldigt sjösjuka innan de kom hit. De har vissa problem, för flyget hem går på fredag...

Skepparen kom ombord hos oss igår, för att få lite stöd i att komma iväg, och för att få sjösjukemedel, men det har inte riktigt hjälpt. Besättningen vill förmodligen inte ut och gunga igen!

.

Lira sliter i kättingen ute i bukten, vi vågar inte lämna båten båda två idag. 

Härom kvällen blev det taverna, när vinden tillfälligt vilade sig.

Kos!

När Nina var i antågande, insåg vi att det skulle bli ganska rejäl nordlig vind hela veckan. Meltemin, helt enkelt, väldigt förutsägbart varje sommar. 

Därför fick hon åka färja till Patmos, där vi lagt oss i en fin ankarvik, och med viss möda tagit dingen in till "staden" dagen innan för att bunkra. När Nina kom var vinden så pass kraftig, att jag gick de dryga tre kilometer det var in till byn, mötte Nina, och sen tog vi bussen tillbaka. 

Men, nu kunde vi segla mestadels söderöver hela veckan, i ett pärlband av fina öar i Dodekadenserna. 

På väg ner till ankarviken, därnere syns Lira.

Devisen "allting blir bättre efter ett bad/man ångrar aldrig ett bad" har gällt hela veckan. 

Dessemellan har vi förflyttat oss till nya fina öar och vikar, några gånger också på bojar som hör till någon taverna.

På en boj på Kalymnos blåste det väldigt mycket, ett ständigt slammer och snurr hela natten. När vi sen skulle ta oss loss, var det inte alls bara att lossa våra linor och segla iväg. 

Vi hadel lyckats få en av linorna under bojen, fastkilad under en ändplatta. 

Som tur var, var Nina i vattnet, och lyckades till slut dra tampar rätt, och vi kom loss. 

Lossade gjorde också en del skinn på Nina, som gått en hård närkamp med sjötulpaner och annan skit på bojen. Men, erfaren och bra gast som hon är, fick blodet rinna en stund, innan det blev tal om mer avancerade sjukvårdsinsatser. 

På en liten ö klättrade vi högst upp, för att sen få den efterlängtade ölen ni ser ovanför!

Här gäller det att hålla i hatten!

På allvar frågade en man i en båt, när Marje var med, om herr T hade två fruar. Thomas fann sig inte i tid för ett rappt svar, utan sa som det var. Då ville han absolut veta vem som inte var fru. 

Nu kallar vi oss båda bihustrur. 

Detta ledde till att en krogägare, piraten kallad, lade ett bud på den lediga. 

En annan intressant sak, är att jag ofta blir överbjuden till andra båtar, när jag håller på med städning, båttvätt och annat jox. Männen brukar säga - när du är klar finns det en båt till här borta - den meningen hör aldrig en man. 

Sista seglingen ner mot Kos. Nu ligger vi i marinan och har lite svårt att komma härifrån eftersom vinden är hård, alldeles för mycket. Flera båtar från vinterhamnen i Finike ligger här också, alla har fastnat i väntan på bättre läge att gå västerut. 

Patmos!

Sakta, sakta har vi drivit söderut. Denna gången har vi verkligen utforskat både Lesbos och Chios, i princip seglat varvet runt dem. 

På Chios låg vi i Mesta-viken, på västsidan. Det blåste kraftigt i några dagar, och vi var tryggt förankrade i en gammal stenpir, tillsammans med en schweisisk ensamseglare. 

Det mest spännande som hände där, var en natt, när en katt trillade ner genom vårt myggnät.

Både vi och katten blev ganska förvånade, och kanske katten också blev rädd.... efter lite stök hade vi hivat ut den i sittbrunnen igen.

Cyklarna plockades fram, och vi tog oss upp till en gammal mastixby, den bäst bevarade på Chios. 

De är uppkallade efter sin mest lönsamma produkt på medeltiden. Det finns buskar, som avsöndrar en sorts kåda, som ingick i målarfärg, kosmetika och medicin innan de oljebaserade produkterna kom.

Idag gör man tuggummi, likör och tandkräm av kådan. Ca 300 ton skördas varje sommar. 

Själva byn var omgärdad av försvarsverk, med torn i varje hörn. Gatorna är byggda med syfte att springa vilse i, om man inte hittar, allt för att försvåra för eventuell fiende. 

Det var svårt att hitta parkerad cykel också...

Vackra stenläggningar!

Kyrkan, mitt i byn, var helt fantastisk!

När vi kom ner mot Samos kom också sommarhetten. Det var inte tal om att ha täcke längre, och vattnet steg snabbt till 24-25 grader. 

Alldeles lagom kom också Arvid och seglar med oss en vecka. Det innebär ständigt segertrimm, kappseglare som han är, men också Canastaspel sent om kvällarna, som är minst lika svettigt! 

Nu har vi legat på Patmos några dagar, badar, går promenader, pratar med andra seglare och har det bara bra. 

En del sjömansarbete sker förstås också, det finns som bekant alltid något att fixa på en båt!

Midsommar har vi firat, tillsammans med en annan svensk båt, Elina. Royne gjorde kanongod Jansson, och vi sjöng visor länge i ankarviken.

Arvid har åkt hem till jobb, och vi fortsätter söderut. 

Fina Nina kommer ombord senare i veckan!

Mandraki!

Nu har vi haft en härlig vecka med en "cabin girl", vår vän Marje. Eftersom vi har lite olika preferenser vad det gäller att ligga för ankar i fina vikar, gentemot kajer med en eller flera tavernor i närheten, blev det oftast kajerna som gällde den här veckan. Har man en veckas semester, så har man!

Vi hade tidigare kollat upp lite fina ställen, och var därför tillbaka i både Plomarion och Loutra igen. 

Båda har suveräna tavernor, speciellt i Plomarion, där vi alla förälskade oss i Peters taverna Seven Seas. 

Underbar mat, vald av honom själv, i olika kombinationer var dag, ibland både lunch och kväll. 

På dagarna gick vi långa promenader, en dag till ett Ozo-destilleri, och fick en rundvandring med efterföljande provsmakning. Ryggsäcken var inte tom på tillbakavägen...

Själva staden ligger utmed en bergssluttning, med en flod mitt i, som är uttorkad. I den parkerar invånarna sina bilar, och det går oftast bra. Men, vi fick berättat för oss att några glömde flytta dem vid senaste stora regnet. Bilarna flöt med!

I Loutra stod några personer och vinkade ivrigt, när vi närmade oss. Det var Joan och Greg, som vi kände väl sedan vinterhamnen i Finike. Härligt återseende, och återigen fina dagar tillsammans. 

Efter att Marje rest hem, seglade vi söderut. Vi. Visste att hård nordlig vind var på ingående, och nu ligger vi i fina Mandraki, och hör vinden yla runt oss. 

Här var vi för knappt ett år sedan, tillsammans med Barbara och Hendrik i Sibina. De borde också varit ute och seglat nu igen, men  drabbades av  en trist historia. Båten låg på land i Preveza, som så många andra. När de kom dit för sjösättning och för att fixa båten för säsongen, hittade de sin båt helt invaderad och förstörd av råttor. Allt var söndergnagt, från elektronik, träinredning, litteratur, dynor och textilier, allt helt förstört. En diskussion med försäkringsbolaget landade så småningom i att de ställde upp, och tog hand om renoveringen. Den kom att gå på ca en million svenska kronor, plus skatt!

Jag lusläste vårt försäkringsbrev, där står absolut inget om skadedjur. 

Ett av många tavernabesök!

Ett väldigt fint hus, som vi hittade på en långpromenad i Plomarion.

Mandraki är nog Greklands rikaste ö, där har alltid stora skeppsredare haft sin bas. Men de här små båtarna i hamnen är mest söta!

Mytelini!

Efter en dryg vecka runt Lesbos, är vi återigen i huvudstaden. Vi går snällt till ankomstkajen, och talar lika snällt  om att vi var här för drygt en vecka sedan. Efter mycket pappersmök, hittar de Lira, inskriven den 17/5. Efter ett tag förstår de att vi klarerat in då, och då är allt är klart....

Ungefär precis det jag sa, för ca en timma sedan....

De var i alla fall grymt imponerade av ordningen på alla våra papper, fostrade som vi var av turkarna, senaste året!

Anledningen till att vi är här igen, är att fina vännen Marje kommer i morgon, och att vi efter en vecka  åter kommer att vara här, för att hon ska flyga hem igen. 

Det är obegripligt svårt att förklara. Vi nöjer oss med det som är begripligt, än så länge. 

Sigri!

Efter några dagar i en av Lesbos laguner, närmre bestämt ormos Apotekhes, hade vi fått nog av av stillaliggande. Det är nog så skönt att gå promenader mellan diverse duggregn, och se båten sakta men säkert bli allt mer rostfärgad av sandblandat regn, men till slut  vill vi oftast bara dra iväg. 

På tavernan, byns självklara vardagsrum och samlingspunkt, fanns fyra generationer av ägarna samtidigt. 

Nu hade vi fått mycket bra information från en av de mest språkbegåvade i hamnen, en fårbonde, med stort hjärta, stor kropp, och många kilon som var en av männen som befolkade tavernan. 

Han hade arbetat som äppelplockare i sydtyrolen, för länge sedan, och var byns självutnämnde språkrör. Nu hade han ca 300 får, vilket motsvarade ett mindre lantbruk. 

Han gjorde god reklam för fiskaren, som hade goda räkor, stora och strax på grillen, och snart var de i våra magar.

När vi vaknade dagen därpå, hade vi en ide om att gå västerut. 

Det såg bra ut på väderprognosen. Medvind, inte så stark. 

Efter ungefär halva tiden ändrade det sig till ca 20 m/s, rakt emot!

Vi revade, tog in försegel, startade till slut motorn, för att mödosamt komma runt det sydvästra hörnet, och eventuellt tänka ankarvik. 

Det kändes mycket osäkert att ankra, det tycker vi är svårt i så hårda vindar. Till vår förvåning låg en segelbåt just i den vik vi tänkte oss. 

Vi ankrade, pustade ut, och draggade. Ankrade om, och fick återigen fäste. Vi var helt beredda på en natt med vakter, för att ha koll på vår position. 

Det finns oftast en liten fiskehamn, men som på så många andra ställen, trång och grund. 

Så småningom lagade vi middag, såg i mörkret en lanterna ila mot den lilla fiskebåtshamnen norr om oss. 

Lokalkändisar, bedömde vi, från vår vik, eftersom de vågar satsa på den hamnen. 

Efter ett tag hörde vi någon ropa, det var båten vi sett. En avancerad tävlingsbåt, ca 40 fot. De hade bekymmer, framför allt för att de i inte kom in i hamnen, de stack ca 3 meter. I piloten var det tydlig angivet meterdjup i fiskehamnen, ganska grunt! 

Nästa bekymmer var att de inte hade något ankare! Vare sig vi, eller fransmannen som ankrade i viken, hade något speciellt sätt att lösa detta problem på, mer än att segla vidare. 

De försvann i mörkret.

Vi fick däremot en fin dag i Sigri!

Den fina lilla kyrkan, som såg ganska förfallen ut.

En del människor vi träffat, säger att Grekland har nya regler för fastighetsbyggande nu. T. ex. ska man inte få göra såhär, dvs bygga en del, inte göra klart, och därmed undvika skatter och andra avgifter innan det är klart. 

Ett bra exempel på motsatsen fanns i alla fall här!