Sigri!

Efter några dagar i en av Lesbos laguner, närmre bestämt ormos Apotekhes, hade vi fått nog av av stillaliggande. Det är nog så skönt att gå promenader mellan diverse duggregn, och se båten sakta men säkert bli allt mer rostfärgad av sandblandat regn, men till slut  vill vi oftast bara dra iväg. 

På tavernan, byns självklara vardagsrum och samlingspunkt, fanns fyra generationer av ägarna samtidigt. 

Nu hade vi fått mycket bra information från en av de mest språkbegåvade i hamnen, en fårbonde, med stort hjärta, stor kropp, och många kilon som var en av männen som befolkade tavernan. 

Han hade arbetat som äppelplockare i sydtyrolen, för länge sedan, och var byns självutnämnde språkrör. Nu hade han ca 300 får, vilket motsvarade ett mindre lantbruk. 

Han gjorde god reklam för fiskaren, som hade goda räkor, stora och strax på grillen, och snart var de i våra magar.

När vi vaknade dagen därpå, hade vi en ide om att gå västerut. 

Det såg bra ut på väderprognosen. Medvind, inte så stark. 

Efter ungefär halva tiden ändrade det sig till ca 20 m/s, rakt emot!

Vi revade, tog in försegel, startade till slut motorn, för att mödosamt komma runt det sydvästra hörnet, och eventuellt tänka ankarvik. 

Det kändes mycket osäkert att ankra, det tycker vi är svårt i så hårda vindar. Till vår förvåning låg en segelbåt just i den vik vi tänkte oss. 

Vi ankrade, pustade ut, och draggade. Ankrade om, och fick återigen fäste. Vi var helt beredda på en natt med vakter, för att ha koll på vår position. 

Det finns oftast en liten fiskehamn, men som på så många andra ställen, trång och grund. 

Så småningom lagade vi middag, såg i mörkret en lanterna ila mot den lilla fiskebåtshamnen norr om oss. 

Lokalkändisar, bedömde vi, från vår vik, eftersom de vågar satsa på den hamnen. 

Efter ett tag hörde vi någon ropa, det var båten vi sett. En avancerad tävlingsbåt, ca 40 fot. De hade bekymmer, framför allt för att de i inte kom in i hamnen, de stack ca 3 meter. I piloten var det tydlig angivet meterdjup i fiskehamnen, ganska grunt! 

Nästa bekymmer var att de inte hade något ankare! Vare sig vi, eller fransmannen som ankrade i viken, hade något speciellt sätt att lösa detta problem på, mer än att segla vidare. 

De försvann i mörkret.

Vi fick däremot en fin dag i Sigri!

Den fina lilla kyrkan, som såg ganska förfallen ut.

En del människor vi träffat, säger att Grekland har nya regler för fastighetsbyggande nu. T. ex. ska man inte få göra såhär, dvs bygga en del, inte göra klart, och därmed undvika skatter och andra avgifter innan det är klart. 

Ett bra exempel på motsatsen fanns i alla fall här!