Ammoudia!

Efter fina dagar I Vonitsa gick vi ut till en grupp öar, låg där helt själva, med ganska många sköldpaddor som enda sällskap. Vi tog dingen till ett litet samhälle norröver, som förutom häftigt marskland också hade en gammal bysantinsk kyrka.

Vi seglade norröver, upp mot Paxos och Lakkaviken. Där var det lite svårt att lägga till, jag simmade med kätting och lina mot land. Tanken var att lägga fast runt en sten, men innan vi var helt klara med det, satt Lira fast på en annan sten....

Stor räddningsmannöver förstås, och till slut, med tre dingars hjälp kom vi loss!

Rodret ser ut som om en haj har tagit ett bett!

Har nog aldrig sett så många båtar i den här viken, som denna morgon! Och då har redan många lämnat!

Corfu stad är väldigt trevlig. Det är lätt att vandra runt i gamla stan, massor med fina gränder. 

Först låg vi för ankar utanför segelklubben Nauk, sen, eftersom det skulle bli åska och mycket vind, flyttade vi oss till Mandrakihamnen, som man landvägen kommer till genom det gamla fortet. Hur mysigt som helst!

En kväll blev det finmiddag på Venetian Well, underbar mat där varje rätt ser ut som ett konstverk. 

Många fina parker, som den här med asiatisk konst, att vandra runt i. 

Till slut började vi segla söderut igen, fina vännerna Lotte och Gunnar kommer till Lefkas snart. 

Och, på vägen lyckades vi få upp en mahi-mahi! 

En fantastiskt vacker fisk, vilt kämpande innan vi vann den ronden. Och, den smakade utmärkt på grillen!

Vonitsa!

För att komma undan alla charterbåtar seglade vi in i lagunen öster om Preveza. 

Där har vi inte varit innan, och det blev en trevlig överraskning. 

Många fina ankarställen, och i Vonitsa också en bra brygga. 

Sibina ligger intill oss, och förbereder sin båt för upptagning senare i veckan. 

Vi går istället promenader, sitter på kaféer och har det allmänt bra. 

Vonitsa har en gammal borg, dit vi givetvis tog oss upp. Ganska så förfallet, men med fin utsikt. 

Denna mysiga lilla figur mötte vi uppe vid borgen, det enda levande som fanns däruppe (med ben, i alla fall). Den väste lite åt oss, och kravlade vidare.

I hamnen såg vi igår en stor vattensköldpadda, paddlande omkring och letade mat. 

En av tavernorna har "drunken mussels" på menyn. De är kokta/smaksatta med Ozo, och var väldigt goda!

Häromdagen gick jag en promenad. Kom tillbaka med rosépeppar, fikon och lime. 

Det är alltid fascinerande med hur grekerna hanterar gamla hus. Mitt i stan, med fina hus runtomkring, står ibland ett helt förfallet hus. Förmodligen alldeles för dyrt att riva, istället får det vara kvar. 

En del är faktiskt vackra i sitt förfall. 

Kalamos!

Vår tid i Patras blev över förväntan. Vi stannade två nätter i denna till storlek 3:e största stad i Grekland. 

Bullrig och mycket trafik, men också fin gammal stadsdel med mysiga tavernor. 

Efter lite prat med hamnkaptenen, blev det ingen hyrbil som vi tänkt. 

Istället tog vi bussen österut, för att komma till en järnväg upp i bergen, smalspårig, med kugghjul i mitten. 

Brant, hisnande och vackert. Till slut kom vi fram till byn Kalavryta, som vi trodde var ett religiöst centrum. Det hade det nog varit en gång i tiden, med många kloster runt omkring, men nu var det en ganska trist håla. 

Och, vi hade många timmar innan tåget gick tillbaka igen.....

Efter lite googlande bestämde vi oss för att gå till ett kloster, ca en halv mil bort. 

Vi räknade ut att det borde ta ca tre timmar fram och åter, och då skulle vi ändå hinna äta innan tåget gick. 

Vi gick, och gick. Varmt som tusan, och uppförsbacke. 

Till slut kom vi äntligen fram, och insåg förstås att vi hade kläder som inte var lämpliga för klosterbesök. 

Shorts och linne gick inte an. Ej heller shorts på männen. 

En gullig munk fick oss att ta på något slags kroppsförkläde för oss kvinnor, och STORA långbyxor för Thomas och Hendrik. 

Vi såg ut som mentalsjukhuspatienter från 50-talet!

Utanför klostret, innan förklädnaden!

Klostret.

Men, vi kom in, och fick se kyrkan och ett museum. Imponerande. 

För tillfället var det sex munkar som bodde där, det fanns rum för tjugo. 

Men, som en munk sa, de flesta yngre människor är mer intresserade av beacher och barer.

Nu har vi tillsammans med Sibina besökt George taverna på Kalamos. En go kväll, med mycket mat och vin. 

Men, bakom hamnpiren var det stiltje, så vi gick ut och ankrade i Port Leone istället. 

Där fanns en gång en by, men efter en jordbävning 1953 lämnade alla byn, och flyttade till fastlandet. 

Husen byggdes inte upp, men kyrkan är fortfarande i gång. Var söndag kommer folk från Kalamos by för att sätta nya blommor på altaret och fylla oljelamporna. 

Bland de gamla ruinerna fanns också en olivpress.

En del olivträd har det mest knepiga sätt att växa på!

Lira för ankar i Porte Leone.