Flodankrining i Lódet!

Igår gick vi förbi ett omtalat ställe, Raz de Seine, med starka strömmar och många varningar för hur man ska bete sig där på bästa sätt. Det ska vara ganska fint där, trångt, med vackra öar. När vi passerade var det dimma, vi såg inte så mycket framför oss, men gjorde över 11 knop över grund! Bruset av brytande vågor hördes väl. Så småningom gick vi in till Benodet/St Marine, och fortsatte en liten bit upp i floden, för att ankra. Efter att släppt ner ankaret, badat (första gången) och njutit av solen, läste vi att det är en bedräglig klippbotten. Ska bli spännande att se om ankaret vill vila i vår för fortsättningsvis, eller om det blir ofrivilliga bad...
Nu har jag äntligen fått ostron till lunch, vi sitter på första parkett ut över floden/hamnen, fri internet, livet är ganska perfekt. Ute på havet är det dimma. Senare ska vi ta jollen till båten igen, och grilla vår middag. Vem har sagt att det är obekvämt och torftigt att leva i båt? Idag känns det lyxigt och härligt.
Om någon dag fortsätter vi ner mot Bel Ille, och så småningom över till Spanien.  

Cameret sur mer

Från Gurnesey seglade vi ca 1,5 dygn, för att sammanstråla alla skandinaviska båtarna för midsommarfirande i Frankrike. I Pangeas sittbrunn fick vi alla plats, tom två norrmän, som hittades på puben kvällen innan. Mitt i lunchen och snapsvisorna kommer tullen på inspektion, men Per lyckas avspänt och humoristiskt avväpna dem, så det blev ganska kort besök.
Senare på kvällen gick vi in till byn, för på hamngatan var det levande musik. Så småningom skulle vi promenera hem, och då blev det damer i fritt fall!
Annika o jag gick raskt arm i arm, mot båtarna. Vi ligger ute på en liten halvö, med en gammal vallgrav och kyrka som turistresemål på vägen. När vi går där i allsköns ro, lyckas vi pricka in en kätting, som finns som hinder för ev biltrafik. Vi faller som furor, rakt i marken, och har inte en chans att vare sig se, eller ta för oss innan, i mörkret. Kyrkan var fasadbelyst, men det hjälpte inte oss, snarare tvärtom!
Ont gör det, och mest ont gör det på Annika. Flera andra var tätt bakom oss, och vi tog oss ner till båtarna. Dagen därpå blir det ambulanstaxi till Brest för Annikas del, och en röntgen där konstaterar att hon brutit axeln, dvs brott högt upp på vänsterarmen.
Några dagar senare har vi det så här; Annika o jag är kvar ombord på Lira. Thomas är med som gast på Saga, över Biscaya ihop med Klas. En del får segla två gånger över Biscaya, inom loppet av någon vecka - det ni! Bente är själv på Ceres, mannen är hemma i Oslo och kommer igen på lördag.
Pangea Ultima har seglat lite sydost mot franska atlantkusten.
Vi putsar båtar, strosar i hamnen, har det väldigt gott. Många bryggkommentarer - tror inte att det är så många franska damer som grejar med sina båtar, det är mycket aktivitet runt oss.
I det stora hela har vi det mycket gott. När Annika kan vara utan sina värktabletter, blir det ostron och bubbel!

Guernsey!

Igår kom Saga, dvs Klas och Annika till ön. Hela den skandinaviska mottagningskomitten fanns på plats, och vi firade mest hela dagen (och kvällen) att de hade kommit.
På morgnarna öppnar vi det skandinaviska nätet, dvs pratar via vhf och kanal L1, om vad vi ska göra, om natten varit god och andra väsentligheter. Vi ligger spridda i hamnen, så det är enklast så.
Idag har vi äntligen lyckats (har försökt flera gånger) få plats på rundtursbussen, som ca 1,5 timma åker på smala vägar, kantade av stenmurar och häckar, runt hela ön. Just idag hade ingen lust att kliva av, gå på stränderna eller slå sig ner på utsidan puben, det är för kallt. Det är lite slappt och skönt, inte så många måsten att göra, men vi saknar värmen. En och annan skvätt regn kommer det också.
Över midsommar verkar det bli en blåsig period, vi funderar just nu på var vi ska binda fast oss då.
Thomas säger att det finns en fabrik i närheten, som går för fullt, och som producerar lågtryck - han kanske har rätt!

Cherbourg!

Först hade vi fullt sjå med att komma hit. Nu känns det som om vi inte kommer härifrån...
Det har blåst MYCKET i flera dagar nu, få båtar lämnar hamnen, de som kommer in ser genomdränkta ut. Vi känner oss som trogna kunder på stormarknaden, och kan de mysiga gatorna i den gamla stadsdelen bra nu. Imorgon tror vi att vi ska komma till Gurnsey. Men det har vi trott förut....
Det går ingen större nöd på oss. Goda middagar i vännernas båtar avlöser varann, vi turas om med matlagandet. Idag blev det bubbel tidigt, Bitte och Per i Pangea Ultima har bröllopsdag!
Cherbourg är en trevlig stad, mysig miljö, massor av små barer och kafeer.
Vi har gjort oss beredda på fiske med stort F. Har köpt en bautakrok, dold i en slemmig bläckfisk av plast. Helt oemotståndlig? Jag fångade en fisk från bryggan förut, med handen. Den var nog inte så ätbar, men tillräckligt stor. Dessutom slet den sig...

Le Havre!

Igår vid lunch, när vi var uppe på hamnkontoret i Dieppe och betalade, och fick frågan om nästa hamn, sa vi sturskt Cherbourg. Ett antal timmar senare, med väldigt mycket vatten över båt (och besättning=mig), ropade vi upp våra vänner på vhf:en, och undrade om någon mera kunde tänka sig att byta mål för dagens utflykt.
Alla kunde det, och genast blev livet lättare. Över 20 m/s, och vågor på kanske 5 meter som klev ombord oinbjudna, det är inte bekväm segling! Inte ens en delfin att titta på, till skillnad från gårdagen, som bjöd på en hel flock runt båten.
Idag har vi avsaltat oss, tagit en söndagspromenad och samlat krafter för morgondagen. Då tror vi nämligen att vi kommer till Cherbourg!

Det var en kväll i juni....

 

..... men inte var det varmt inte! Här är det som ni ser många lager ylleunderställ, mössor (tack Nils o Eva, de är perfekta!) vantar, stövlar och allt krönt av överlevnadsoveraller.
Vi lämnade Den Helder med eftermiddagsvattnet, och har ett och ett halvt dygn senare lagt till i Boulogne-Sur-Mer, i Frankrike. Suverän medvind, men vingligt och skumpigt.
Det blir inga trerätters till rorsman med de förutsättningarna. Desto skönare med en båt som ligger still nu, en skön koj och att äta middag vid ett bord.
Innan vi kom till Den Helder, seglade vi "inomskärs" i Waddensee, innanför de frisiska öarna. Många långseglare pratar om flygfisk, som landar på däck. Under vår skumpiga och skvättiga färd därinne, trodde vi att vi kanske skulle få en eller annan groda upp på däcket, det kändes som riktigt grodvatten!
Nu är det en annan färg på havet, mera grönt än brunt. Härligt! Ikväll blir det moulles frittes!