I förrgår hade vi en helt ljuvlig segling tillbaka mot spanska fastlandet. Lagom av allt, dvs sol, medvind, fiskelycka - stor skillnad mot när vi gick den motsatta vägen för snart två veckor sedan.
Vi startade tidigt, låg fint för ankar mellan en väldigt stor motorbåt, och en stor, tremastad segelbåt utanför Formentera.
På vägen fastnade två alldeles lagom stora tonfiskar på vår makrilldörj, det är tur att fiskar inte har några problem med språket. Vi ankrade utanför Calpe, alldeles nedanför den stora, höga kalkstensklippan (ca 350 meter hög). Efter ett skönt bad, blev det grillad tonfisk och ett lokalt vin, Marina Alta, som smakade förträffligt till.
Morgonen efter gick vi in i marinan, och vardagsbestyren tog vid, dvs både tvättdag och storhandling på samma dag. När vi så småningom lyckats med denna utmaning blev det krogbesök, Calpe är en stor fiskehamn, och väldigt många restauranger har goda fiskrätter på menyn.
Dag två gick mera i promenadernas tecken. Först sprang jag min lilla morgonrunda, det är fantastiskt med alla dessa vackra strandpromenader, finns överallt!
Detta är vårt senaste lilla hatobjekt, en illasinnad manet, som bränns jättemycket! Sägs komma från fartyg, långväga ifrån, som sköljt ur sina tankar, och på så sätt fått denna varelse att etablera sig här. Kommer i stora stim, försvinner lika snabbt!
Formentera har underbara stränder, där trivdes vi gott!
Morgonhimmel när vi seglar iväg mot fastlandet.
Ungefär här börjar vi inse att sandaler inte är de bästa skorna vid bergsklättring...
Många varningsskyltar på vägen upp - bl annat tydliga anvisningar om att inte ha flip-flop på sig!
Thomas kravlar sig ur tunneln, det ser inte så brant ut, men det räcker till, dessutom är det väldigt halt av all kalksten. Det var förbjudet att gå upp när berget är blött, dvs efter regn.
Fin utsikt från ca 200 meter upp, ner mot Calpehamnen, och stränderna på båda sidorna.
Efter detta gick vi på ytterligare en strandpromenad) fast åt andra hållet, in till gamla Calpe stad. Många små gränder, nödvändiga stopp med tapas o cerveza på hemvägen. När vi hämtat oss från detta, lurade jag med Thomas upp på klippan, inte ända upp - den var lite läskig, hal kalksten och väldigt brant på slutet, men vi gick så långt vi vågade, igenom en mörk tunnel och lite till. När det blev dags att krypa istället för att gå, vände vi... sandaler är inga bergsklättrarskor, det är alldeles klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar